Många kallar dem invandrare.

Vi säger Västerviksbor. 

Här gör vi ingen skillnad på folk. Västervik ska vara en öppen famn, där de som vill komma hit, bo och jobba, se sina barn växa upp och i trygghet bli gamla här, kan det.

Vill de ska vi se till att de kan. Som jag brukar säga: Istället för att se problem i alla möjligheter, ska vi se möjligheter i alla problem. 

Med ett hjärta på vid gavel ska vi hjälpa till. Lyssna och förstå. Vi ska vägleda in i det fantastiska som är Västerviks kommun, där vi som politiker försöker fatta besluten som underlättar och där den kommunala servicen och olika myndigheter lyhört följer med på vägen. 

För först och främst är vi ju medmänniskor.

Vi kan klä en medkänsla i politiska fraser och krångligt skrivna protokoll, men då kanske vi tappar bort oss.

Här handlar det ju om en människa som hjälper en annan människa.

Godheten är inte de stora och yviga gesterna. Godheten är det till synes så enkla som att bara fråga hur det är när du möter en medmänniska du aldrig sett förr. Det goda är att lyssna fast du inte förstår vad de säger, för till slut kanske det dyker upp ett ord, eller en gest, som löser upp knuten.

Godheten är när du och jag som medmänniskor tänker på hur vi själva skulle vilja bli bemötta om rollerna varit ombytta. Om vi tvingats fly hals över huvud för att vi har ”fel” politisk åsikt eller ”fel” tro.

Inuti oss hittar vi alltid det som är rätt. 

Där hittar du hur du ska relatera till andra människor, till deras situation och problem, samtidigt som du där förstår hur du ska hjälpa.

Det är sådant vi gör, vi Västerviksbor. Hjälper varandra. 

Jag blir bekymrad när jag hör om Västerviksbor med arabisk härkomst som går omkring och är rädda. Det har sagts mig att de aldrig tidigare varit rädda i Västervik, men att de inte längre känner sig riktigt välkomna.

Så får det inte vara. 

Men lika mycket som vi förstår, stöttar och hjälper, ställer vi också krav. Den gemenskap som är Västerviks kommun förutsätter att så många som möjligt drar sitt lass. Som bidrar med sitt jobb och blir en del av vårt samhälle. Ju fler vi är som jobbar, desto starkare Västervik får vi. 

För samhället är vi tillsammans. Du och jag och alla andra. Det är inte ”något där borta”, avskilt från ”vanligt folk”, som det heter.

Vi måste gå från att göra det vi alltid gjort till att göra det vi aldrig gjort.

Nu har vi ett näringsliv här i kommunen som formligen skriker efter folk som vill bidra. Som kan och vill jobba. En rad arbetsgivare öppnar sina dörrar på vid gavel. 

När man drar sitt lass tillsammans med alla andra växer självrespekten och känslan av att höra hemma någonstans.

Jobb är integration i sin enklaste, men också, viktigaste form. 

Samhället blir bättre när vi gör det bättre tillsammans.

Vi gör det bättre, vi här i Västervik.

Här spelar det ingen roll var du kommer ifrån, vilken färg du har, hur du tror på Gud eller vilka gudar du än tror på, eller vem du älskar. 

Här är vi Västerviksbor.