Vi behöver sätta betydligt fler i arbete och vi behöver få ner arbetslösheten till så nära noll som möjligt. Hur bär vi oss bäst åt för att nå dit? Vi behöver arbeta med flera olika åtgärder parallellt. Bland annat behövs stora offentliga investeringar i bostadsbyggande och infrastruktursatsningar. Förutom direkta arbetstillfällen kommer detta innebära goda tider för en lång rad olika underleverantörer som kan nyanställa och utöka verksamheten. Dessutom vore det motiverat i det att Sverige idag har en rejäl bostadsbrist och behöver kraftigt öka takten på nyproduktion. Att rusta infrastrukturen kommer även vara gynnsamt för det svenska samhället, förkorta restider och minska risken för olyckor och dödsfall.

Sverige är rikare än någonsin, men samhällets resurser används inte alltid på bästa möjliga sätt. Det finns alldeles för mycket outnyttjat kapital som bara ligger oanvänt. De pengar som svenska företag skänker till sina ägare i form av aktieutdelningar skulle göra mycket mer nytta om de återinvesterades i den egna verksamheten och istället användes till produktutveckling och innovation. Sådana satsningar leder till att verksamheterna kan expandera och nyanställa. Det gäller både för tillverkningsindustrin och tjänstesektorn. Ytterligare någonting som skulle få verksamheten att flyta på bättre vore att säkra arbetstillfällen inom Sverige genom att förbjuda svenska företag att flytta verksamhet utomlands. Om vi håller kvar verksamheten i det egna landet kan allting lättare samordnas och vi kortar transporttiderna mellan olika leverantörer som väntar på reservdelar från utlandet. Det är en ineffektiv och onödig produktionsgång att ta fram råvaror i Sverige, skicka dessa utomlands för olika typer av förädling och att sen dessa produkter kommer tillbaka hit. Hela produktionskedjan bör hållas inom det egna landet så långt det bara är möjligt.

Det behövs mycket större inslag av planering i samhällsekonomin. På så sätt kan vi bättre undvika lågkonjunkturer och behöver inte hamna i lika djupa recessioner som vi sett ett flertal gånger under de senaste decennierna. Våra lågkonjunkturer har slagit onödigt hårt mot alla oss som drabbats. Vad som nästan är värre är att tider av högkonjunkturer inte kommit alla till del. Även under perioder av högkonjunktur har våra arbetslöshetssiffror varit alldeles för höga, siffror som i ett sådant läge bör ligga riktigt nära noll. Under de senaste lågkonjunkturerna har staten försökt stimulera ekonomin med olika åtgärder och stimulanspaket, men dessa har varit alltför små och kommit alltför sent. Den här typen av stimulansåtgärder bör pågå precis hela tiden. Staten håller alldeles för hårt i pengarna och prioriterar att betala av på statsskulder som i praktiken inte längre existerar, mycket hellre än att göra nödvändiga satsningar för att få fram fler svenska bostäder, skolor, sjukhus och arbetstillfällen.

En mer frikostig finanspolitik möjliggör även en statlig jobbgaranti där den som är arbetslös erbjuds anställning inom, eller utbildning till ett bristyrke inom offentlig sektor. På detta sätt skulle arbetslösheten bekämpas på ett kostnadseffektivt vis. Människors arbetskraft skulle komma till användning istället för att slösas upp i ineffektiva åtgärder som det idag kryllar av som jobbcoacher, instegsjobb, med mera. Detta samtidigt som kvaliteten inom vård, skola och omsorg skulle kunna stärkas.