Ingen ville gå in i ett cirkustält och jag tvingades lägga ned den enda professionella verksamheten inom scenkonstens område i Västerviks kommun. Observera att professionell betyder yrkesmässig.
I somras återupptog jag föreställningarna. Publiken återvände och jag fick höra att tältet är mysigt. Ingen är längre rädd för clowner.
Jag hör redan invändningarna. Drevet handlade om vilda djur, som inte finns på cirkus i Sverige, och mördarclowner från sagornas värld. Sant, men ändå drabbades hela kulturområdet. 80 procent av den klassiska cirkusen slogs ut och även nycirkus påverkades. Dominerande inom området är Cirkus Cirkör, en ideell förening som driver sin externa verksamhet i ett aktiebolag, Cirkör AB.
Klassiska cirkusar lever på biljettintäkter och drabbades omgående. Cirkör finansieras med bidrag, projektmedel, uppdrag från kommuner och framträdanden på evenemang och festivaler. Beslut om engagemang och finansiering fattas 1-2 år innan aktiviteten äger rum, vilket innebar att effekterna blev fördröjda. Mellan 2017 och 2018 minskade omsättningen för Cirkör AB från 35 till 12,5 miljoner kronor, ett tapp på 65 procent! (källa: allabolag.se)
Enligt min uppfattning har Västerviks kommun bidragit till att cirkuskonsten nästan utrotades. Det började 2015 med att Harald Hjalmarsson (M) motionerade om att kommunen skulle förbjuda uthyrning av kommunal mark till turnerande cirkusar som förevisar vilda djur. Varken förr eller senare har en motion från lilla Västervik skapat sådan uppmärksamhet i hela landet. Harald drog ur proppen och ett större antal kommuner följde efter, med ytterligare negativ publicitet som följd. Än värre blev det när ett enigt kommunfullmäktige antog motionen.
En motion med flera identiska formuleringar, förmodligen författade av en djurrättsorganisation, lämnades in första gången 2012 i Tranås av miljöpartisten Matilda Forsärla och har därefter dykt upp i olika versioner över hela landet.
Dessutom var tjänstemannautredningen i Västervik under all kritik. Utredaren tog inte ens reda på om det fanns ett problem som måste lösas. Som jämförelse rekommenderas läsning av betänkandet 2019/20:MJU9 från riksdagens miljö- och jordbruksutskott.
Om andra utredningar i Västervik håller lika låg kvalitet som beredningen av Harald Hjalmarssons motion, då har kommunen problem.
Som professionell aktör inom området och branschföreträdare försökte jag informera politikerna om verkliga förhållanden. Bland annat bjöd jag in Harald Hjalmarsson till Cirkus Olympia. Han fick en genomgång av hur lag, förordning, bestämmelser och kontroller fungerar. Vad han fick se var landets hårdast reglerade, mest kontrollerade och dokumenterat bästa djurhållare. Det hjälpte inte.
Vad tänker Västerviks kommun göra för att reparera skadan som orsakats mitt företag och kulturarvet cirkus?