Skolan ska inte nöja sig med att en elev når den lägsta godtagbara kunskapsnivån. Eleven ska få ledning och stimulans för att nå så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling. Även de elever som lätt når de lägsta kunskapskraven ska få ledning och stimulans för att nå så långt som möjligt. Barnkonventionen säger att vi ska utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anlag, fysisk och psykisk förmåga.
Fram till 1989 var det svenska utbildningssystemet ett av de mest jämlika och kvalitetsmässigt det bästa utbildningssystemet i världen. Men med kommunaliseringen i form av gigantiska nedskärningar, förvandlades den svenska skolan från att vara en av de bästa, till att kunskapsmässigt tillhöra den nedre halvan i OECD. Kommunaliseringen medförde att läraryrket med hög status i samhället förvandlades till ett yrke med mycket låg sådan, där universiteten idag har svårt att fylla sina platser och rekrytera lärarstudenter. Som konsekvens av detta har vi en stor lärarbrist, trots att inträdeskraven är lägsta tänkbara. Detta får bland annat till följd att 20 procent av eleverna i årskurs 9 går ut med ofullständiga betyg.
I läsa, skriva, räknagarantin står det att "Rätt stöd i rätt tid kan vara avgörande". Garantin för tidiga stödinsatser ska stärka eleven i svenska, svenska som andraspråk och matematik. Med tidiga stödinsatser menas från förskoleklass till årskurs 3 och det vet alla pedagoger. Men utan politiska förutsättningar till detta hjälper inte pedagogernas medvetenhet om behovet.
I Västerviks resultat för 2022 ses det som en framgång att 80 procent (76 procent av pojkarna) av eleverna är behöriga till ett yrkesprogram på gymnasiet. Vad händer med de 20 procent som inte har åtta godkända betyg? Vilka möjligheter erbjuds? Om lärarna hade fått rätt förutsättningar till undervisning och stöttning av sina elever hade resultatet kunnat vara bättre? Med åren har lärarna fått många nya arbetsuppgifter. Bara nationella prov orsakar en tung administrativ börda. Finland har inga sådana prov, men tillhör de länder som ligger allra högst när det gäller skolresultat och status på läraryrket.
Det finns stora stödbehov och det förutsätter att det finns specialfunktioner på skolan med rätt utbildning. Men vi vet att detta inte finns i Västerviks kommun i tillräcklig omfattning. Det får till konsekvens att dessa elever, som inte får den hjälp de har rätt till, får svårigheter att i framtiden utbilda sig och få ett liv som utvecklar dem. Ett barn som har en misstänkt dyslexi ska utredas först på högstadiet, om man bor i Kalmar län. På vilket sätt främjar det barnets möjligheter till undervisning och framtid?
Vad finns det för plan på politisk nivå för att lösa detta problem? Och hur utvecklar vi de högpresterande eleverna? Vi i Tankesmedjan Innsaei vill ha svar av ledande politiker.
Boel Runeson, Roy Karlsson, Lars Övling och Kenneth Hardy Axelsson
Tankesmedjan Innsaei