Svar på Lennart Brewitz debattartikel ”Sagan fortsätter sakteliga” den 14 mars.
Det var en gång en liten holme, ytterst centralt belägen i den lilla idylliska småländska kuststaden. På holmen byggdes för länge sedan en vacker träbyggnad, en restaurang där stadens bemedlade människor kunde njuta av platsens skönhet.
Tyvärr brann den ner och ersattes av en inte alltför gedigen 50-talslåda, som fick smeknamnet smörjhallen. Den inrymde också en restaurang, där stadens människor kunde njuta av platsens skönhet sommartid. När den inte underhölls och tilläts förfalla ville ingen ta över.
Då kom några kulturintresserade på idén att skapa ett ”Visans hus”, som ett komplement till Visfestivalen som genomfördes på holmen varje år. Man missade tyvärr en viktig del i idén, ekonomin. Det visade sig att kulturstipendier, andra skattemedel och allmosor från likasinnade inte ens skulle räcka till att riva den nu förfallna sanitära olägenheten.
Men i styrelsen för Visans Hus fanns en person som visste, att ska vi få bort denna skamfläck så krävs andra muskler. Han hade genom hårt arbete över hela världen och genom att omge sig med rätt personer vid rätt tillfälle, skapat en ansenlig förmögenhet.
För att återskapa en välskött holme, krävdes ungefär samma upplägg och inte någon skatte- och bidragsfinansierad lekstuga. Han tog tag i problemet, köpte eländet och startade återskapandet av något som västerviksborna åter skulle kunna vara stolta över.
Han satsade själv ett ansenligt riskkapital, omgav sig med rätt personer vid rätt tillfälle. Vid detta tillfälle hade den lilla staden ett kommunalråd som var mycket framtidsinriktat och handlingskraftigt. Dessutom en landshövding som hade en beslutsförmåga högt utöver det vanliga.
Det fanns naturligtvis en liten svans, som inte hade förmåga att uträtta något konkret. Först försökte de stoppa projektet, sedan försena det. De drev sina avvikande åsikter ända upp i Mark- och miljödomstolen, som naturligtvis helt riktigt avspisade alla överklaganden.
Den lilla holmen är nu bebyggd med två nya huskroppar, som inte enbart finansieras med restaurangintäkter som kraftigt varierar beroende på årstid. Nu finns där även andra näringsidkare och lägenheter som en del i konceptet. Dessutom planeras nu ett flytande hotell i anslutning till holmen.
Kommunen har förstått värdet av detta återskapande och har satsat på att försköna omgivningarna med bland annat fina promenadstråk och badplats, där stadens ”vanliga” innevånare kan flanera, koppla av, ta ett bad eller bara slå sig ner och njuta av helheten.
Så här går det till när handlingskraftiga entreprenörer agerar. Lite trist hade det varit med ett annat tänkesätt, en annan hantering och en annan ”författare”. Då hade vi kunnat få ett helt annat resultat.
Inom det militära säger man att först kläcker man en idé, sedan krävs handlingskraft att genomföra den och efter kommer svansen som klagar. I det här fallet har svansen varit liten och är nu långt efter.