Det måste vara en glädjens dagar för alla som röstade på något av regeringspartierna. Nu ska de få del av de höjda skatterna och de reducerade rut-och rotavdragen. Skatteinkomster skapas huvudsakligen genom privata företag och dess export, samt deras handel mellan företag i landet, inkomstskatter och moms vid konsumtion. Inga privata företag, inga löner blir ingen skatt till stat och kommun.
När staten har fått in dessa skatter fördelas de till för Sverige viktiga områden. Vid deklaration ser vi privatpersoner vad vi betalar till kommun och landsting, minst en tredjedel av varje hundralapp vi tjänar, oftast mer.
Minskar antalet arbetstillfällen i den privata sektorn blir det mindre pengar till den offentliga marknaden. Vid skattehöjningar minskar incitamentet till att arbeta beroende på att det inte är lika fördelaktigt att göra det lilla extra för ett sämre netto. Det bortser regeringen från, den räknar optimistiskt med att höjda skatter i alla lägen ger mer pengar till stat och kommun, vilket inte stämmer då man försvårar för företagen att få lönsamhet i sin verksamhet.
Vid en blick tillbaka under alliansperioden har minskade skatter för arbetsgivarna och privatpersoner gett fler arbetstillfällen och mer pengar tillbaka till stat och kommun genom en ökad konsumtion. De skattehöjningar, som är aktuella orsakar dyrare transporter, sämre konkurrenskraft och minskade inkomster.
Höjningen motiveras med att det saknas pengar i det offentliga till utbildning, sjukvård, äldre vård och assistansarvoden. Kostnaden för integrationen nämns inte i sammanhanget.
Det kostar antagligen ingenting att utbilda och skaffa bostäder till cirka 100 000 nya medlemmar i föreningen Sverige varje år. Vi lånar framöver pengar för att finansiera invandringen hit och det är vi svenskar, som kommer att få stå för notan.
Jag väntar med spänning till den dag, då svenska folket går man ur huse och demonstrerar framför riksdagshuset med pukor och trumpeter och kräver ansvar och rättelse av riksdagsmännen. Antagligen kommer jag inte att få uppleva detta, då svenskarna är saktmodiga och tröga och lever i tron att välfärden skall bestå utan någon insats. Skamligt skrivet, men i vissa kretsar.