Tjustbanan har legat inlagd för behandling i många år nu. Man har underlåtit att sätta in några som helst behandlingar för att få patienten att tillfriskna. I stället har man under åren gjort precis tvärt om, man har en strategi att patienten skall dö så man blir av med honom.
Strategin är att få det att se ut som en naturlig död.
Jag har alltid hävdat att det finns krafter som inte vill att tågen skall gå genom inställda avgångar, konstlade motiveringar har framförts på ett sätt för att vi skall tro på en lögn. Från norra Tjust hörs tongångar om banans urdålighet och till och med en moderat politiker
har tvärt emot sitt eget parti ställt sig i talkören.
Alla dessa aktörer gör vår patient ännu sämre, vilket leder till en oundviklig död. När banan är död får vi åka buss som kommer att stanna vid varenda mjölkpall, sitta fastspänd via ett säkerhetsbälte omöjliggörande allt kreativt arbete på resan.
All tung godstrafik kommer att försvinna, och vår hamn blir överflödig. Vem har sagt att att det står mellan riksväg 35 och Tjustbanan? Det är dessa mörkermän som framför den retoriken. Det finns inget för eller emot järnväg eller väg. Detta för att vi skall tro på denna lögn, järnväg eller väg och ställa den emot varandra.
”Tjustbanan och Stångedalsbanan måste räddas. Allt annat är att förstöra kapital och resurser”. Det anser Ulf Flodin som är ordförande i föreningen Järnvägsfrämjandet.
Jag håller med, vi kommer förmodligen att få en förbindelse med Gotland, då är det på sin plats att göra en järnvägsstation vid kajen på Lucerna med samma koncept som man har i Nynäshamn;enkelt för båtresenärerna att kliva på tåget till Linköping, luta sig tillbaka och
snabbt vara framme i Linköping.
För jag tror att när vi nu har breddat farleden för cirka 60 miljoner kronor kan vi ju inte lägga ner banan utan se den som ett komplement för allt gods och passagerare som kan transporteras på järnväg, inte bara sopor.
Nu skall folket på Trafikverket tycka om vår järnväg långt, långt bort, se på argumenten och analysera i vetenskapliga termer som är långt ifrån verkligheten.
Min förhoppning att rusta upp banan vinner, allt annat är en nederlag för oss som tror på både järnväg och och väg till Linköping och ett hårt slag för Västerviks och Åtvidabergs kommuner.
Att man genomskådar alla försök under åren att sabotera resandet med lögner om trasiga tåg, löv på banan och inskränkta politiker med flera som inte vill ha en förbindelse via järnväg.