Hellre sovstad än avfolkningsbygd

Västervik är de facto en avfolkningsbygd men med bättre pendlingsmöjligheter skulle kommunen bli mer attraktiv att bo i.

Västervik är de facto en avfolkningsbygd men med bättre pendlingsmöjligheter skulle kommunen bli mer attraktiv att bo i.

Foto: Ulrik Alvarsson

Debatt2019-03-19 04:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på Tomas Kronståhls debattartikel ”Satsningar eller sovstad” den 7 februari.

Tomas Kronståhl skriver om vikten av att investera i en södra infart för kommunens utveckling och framtid.

Men, för att kunna avgöra vad som är viktigt för att utveckla vår kommun måste vi först reda ut vad för slags bygd Västerviks kommun är och Västervik är de facto en avfolkningsbygd och inte en sovstad. Ambitionen borde däremot vara att göra Västervik till en sovstad; det vill säga en kommun att leva och bo i samtidigt som man pendlar till annan ort.

Vår regions dåliga och eftersatta infrastruktur till viktiga och närliggande stora orter som Linköping/Norrköpingsregionen anser vi vara av betydligt större vikt för kommunens utveckling och framtid än en Södra infart.

1971 hade Västerviks kommun en befolkning på cirka 42 000 invånare. 2018 var befolkningsmängden cirka 36 500, det vill säga en befolkningsminskning på 5 500 invånare. Under samma period har Sveriges befolkning ökat från cirka 8 miljoner till 10 miljoner invånare vilket är en befolkningsökning med cirka 25 procent. Detta innebär att om vår kommun följt denna utveckling hade vi idag haft ett invånarantal på cirka 50 000 kommuninvånare.

En modern järnväg till Linköping (Tjustbanan) med bra pendlingsmöjlighet till dess arbetsmarknad, det vill säga en pendlingstid på 50 minuter istället för dagens 1 timma och 45 minuter, skulle bygga ihop regionen så väl arbetsmarknadsmässigt som kulturellt och socialt. I dessa klimatmedvetna tider borde detta vara en prioriterad fråga.

I juni 2018 förklarade S- och MP-regeringen att i infrastrukturplanen för 2018–2029 skall det investeras 100 miljarder mer än vad som tidigare utlovats. En historisk satsning, förklarade ansvarig minister Tomas Eneroth. Fackförbundet SEKO, som organiserar inom järnvägen, kommenterade nyktert och klart att detta inte räckte till några förbättringar alls utan på sin höjd att upprätthålla dagens bristfälliga nivå.

I denna satsning fanns Tjustbanan överhuvudtaget inte med.

Varberg, som tidigare var en liknande stad som Västervik, en industri- och sommarstad, hade 1971 cirka 40 000 invånare. Idag har de cirka 63 500 invånare. Denna snabba tillväxt möjliggjordes av bland annat en modern dubbelspårig järnväg och en motorväg som förbinder Oslo, Göteborg och Köpenhamn. Här kan vi se skillnad på hur en modern infrastruktur skapar möjligheter för en stad gentemot en mindre utvecklad sådan som den i vår del av landet.

Vår uppmaning till Kronståhl blir därför att om han är mån om Västerviks utveckling borde han gå till sin socialdemokratiska regering och kräva omedelbara satsningar på Tjustbanan!