Svar på nyhetsartikeln "Förskolan Gullvivan och ”nattis” i farozonen" den 31 augusti.

Hur kan vi locka företag att etablera sig Västervik när vi skär sönder skolan i små usla tårtbitar? Vad händer med de familjer som idag är beroende av nattis om det läggs ner? Hur gynnar det arbetstagare, arbetsgivare och vår lokala arbetsmarknad om föräldrar blir arbetslösa, eller måste skaffa arbete i en annan kommun? Det blir utflyttning, förlorade skatteintäkter och framför allt ovärderlig kompetens som försvinner. Det är inte bara att ”hitta andra lösningar” för att få familjelivet att gå ihop. Ett verkligt faktum för de barn vars föräldrar inte hittar en lösning, är att sluta i sin skola, flytta till ett billigare boende, lämna orten eller kommunen helt och hållet. Alla barn har rätt till trygghet, något som alla politiker borde värna om och ha högst på priolistan. 

Tänk om vi i vår näringslivssatsning kunde skryta med hur vi satsar på våra skolor och barn? Visa att här finns det inga hinder att starta företag som är aktiva dygnet runt, eller att arbeta på obekväm arbetstid, för vi har både nattverksamhet och ett bra utbud av skolor i hela vår stora kommun. Det handlar om att både locka företagare och odla företagare bland de som växer upp här och går i våra skolor. Glöm inte att både privata företag och vår offentliga sektor är beroende av personal som arbetar på obekväma tider. 

Sist jag kollade ville vi också ha fler inflyttare till Västervik, något som flera kommunala verksamheter och bolag jobbar stenhårt för idag. Men jag måste säga att det är svårt att locka hit ensamstående sjuksköterskor som behöver jobba natt, om Nattis inte finns. Det är svårt att motivera potentiella studenter att utbilda sig till lärare, när vi inte satsar på kvaliteten i skolan och ger personalen förutsättningar till en blomstrande och kreativ vardag för våra barn.

Kommunen har nyligen gjort en storsatsning och tagit tillbaka ansvaret kring näringslivsfrågor riktade mot företagande och det kommer bli en utmaning att få företagarna att dra upp sina rötter, ta med familjen hit och sätta sina barn i skolor som knappt får det att gå ihop med personal och kvalitet. 

Utan utbildning sker ingen utveckling, utan flexibilitet i arbetslivet kommer näringsliv och offentlig sektor få allt större konsekvenser på sikt. Ingen blomstrande skola, inget blomstrande näringsliv.