Svar på Jakob Styrenius ledare "Följ pengarna runt VIK" den 11 maj.
Våra lokala politiker fortsätter godmodigt både med sina pinsamma utfästelser och med att visa sina tillkortakommanden i det politiska arbetet och i hanteringen av skattebetalarnas pengar. Man tar beslut i frågor där det finns jäv, lyssnar inte på engagerade människors kritik och idkar vänskapskorruption, allt detta väl dokumenterat i den lokala pressen och i nationell television. I VT den 11/5 skriver Jakob Styrenius i sin ledare att våra kommunala toppolitiker håller på att förstöra vår kommun inifrån och att det nu räcker.
Detta kan nog de flesta medborgare i Västerviks kommun hålla med om. För det är ju så att våra ledare och politiker med sitt beteende och sitt handlande sätter normen för vad man kan och inte kan göra i respektive verksamhet. Särskilt för sina partikamrater, men även för resten av befolkningen. Denna degenerering av moral och etik är förödande och späder på det nu alltmer vanligt förekommande politikerföraktet.
Som tur är kan skribenter och debattörer påvisa oegentligheter i samhället och på så sätt påverka opinionen. Men att lokalt få till konkreta förändringar inom den politiska sfären klarar dessa dock inte. Nationellt verkar det lättare då ett antal politiker under åren har kastat in handduken eller på annat sätt tvingats utgå med mediernas hjälp.
Men hur ska vi då komma till en förändring? Väljarna kan ju bara påverka dessa politikers framtid och varande vart fjärde år i de allmänna valen. Och trist nog kan vi inte längre stryka personer på valsedeln, en möjlighet som försvann för ett antal år sedan. Det enda medborgare idag kan göra är att rösta på ett annat parti eller inte rösta alls.
Då våra lokala politiker visar denna brist på självinsikt och oförmåga så är det bara det lokala partiet som internt skulle kunna ta ansvar för vad deras ledare gör och inte gör. Man borde, i demokratins anda, kunna höra kritiska röster inifrån partierna att nu är det kanske dags att förändra och hitta en mer förtroendefull politik eller kanske till och med en ny ledare. Ett omtag eller varför kanske inte till och med ett nyval inom partiet eller ett misstroendevotum! Men inte! I partierna verkar det finnas en klar ovilja och oförmåga att hantera dylika situationer och total tystnad råder. En tystnad som säger en hel del om dessa partiers interna tillstånd.
Men att vara oppositionell inom sitt eget parti är i och för sig inte lätt. Otaliga äro de lokala partimedlemmar som hamnat i utanförskap och i sitt partis periferi på grund av kritik av sitt partis ledarskap. Lokalt följer man därför tyvärr pliktskyldigast partiets ledartrojka och knyter i stället näven i fickan, ser glad ut och säkerställer därmed också karriären inom partiet.
Men tyvärr är det ju krasst så, att det bara är döda fiskar som flyter med strömmen!