SD är inte med i regeringen, men är ändå med genom sin närvaro i regeringskansliet. Det vill säga, de kan styra som de vill utan att behöva ta ansvar. De har de tre i valet förlorande partierna i ett järngrepp. M, L och KD tror sig kunna kontrollera SD. Det har de faktiskt redan visat att de inte kan.
Under andra världskriget upprättades interneringsläger för misstänkta personer i Sverige. En lag antogs som tillät beslag, hus- och kroppsrannsakan och medgav rätten att ”stoppa, fördröja och kvarhålla misstänkt upp till 30 dagar.” Lägren var små, diskreta barackområden på öde platser i skogen. Där placerades oönskade flyktingar, men även spioner och sabotörer, beskyllningar som inte ansågs behöva bevisas.
Enligt Tidöavtalet ska antalet kvotflyktingar minskas från 6 400 till 900 per år. De ska hållas isolerade på så kallade transitcentra, medan deras ärenden handläggs och de ska betala en avgift för sin vistelse i Sverige. Särskilt invandrare av olika slag ska eftersökas och undersökas genom att tömma digitala medier och ta dna-prov. Myndigheter, som skolor och sjukhus, ska tvingas informera om ”misstänkta personer”, det vill säga invandrare.
Personer ska kunna utvisas på grund av ”bristande vandel”. De som ”inte integrerats i det svenska samhället i termer av egenförsörjning, språk eller andra faktorer” kan ej få svenskt medborgarskap. Främlingsfientligheten firar triumfer. Man kan befara att misstänkliggörandet av invandrare kan leda till bristande integration i vårt samhälle.
Likheterna mellan motiveringarna till att internera personer under andra världskriget och den borgerliga regeringens motiveringar för att stoppa invandrare och köra ut dem, som den inte behagar, är tillräckligt många för att skapa oro för Sveriges framtid.
Kan möjligen riktiga liberaler i riksdagen stoppa denna utveckling på utredningsstadiet?