Javisst är barkborrens härjningar ett problem för skogsägare! Men problemet är till stor del självförvållat och beror på att de flesta skogsägare satsat helhjärtat på skogsåkrar med gran, det vill säga granplantager, i stället för tall och blandskogar. Stora skogsägare har sina egna experter men mindre skogsägare får förlita sig på råd från Skogsstyrelsen, LRF, branschorganisationer, vissa skogsforskare, uppköpare, med flera. Hitintills har alla råd varit att maximera vinsten genom att plantera monokulturer av barr.
Granplantager är känsliga för stormar, röta, svampangrepp och, ja just det, angrepp av insekter, till exempel barkborren. I en granplantage finns knappast något annan livsform än gran och inte den biologiska mångfald som karaktäriserar en blandskog och speciellt inte en naturskog. Granplantager har endast ett existensberättigande för de markägare som gått på rådgivarnas tips om effektiv produktion av biomassa för kortsiktiga ekonomiska vinster.
Skogsindustrin har ett enda mål med sin verksamhet, nämligen att maximera den kortsiktiga vinsten. I TV och annonskampanjer hävdas att den värnar om ett hållbart skogsbruk, men för skogsindustrin tycks hållbart skogsbruk endast innebära ett skogsbruk med maximal ekonomisk vinst, inte hållbart ur exempelvis biologisk- eller naturturismperspektiv.
Skogsindustrins experter tycks endast ha läst nybörjarkursen i optimering, det viss säga den som handlar om optimering utan hänsyn till bivillkor. I fallet skogsindustrin innebär detta att målet enbart är att maximera vinsten utan hänsyn till de risker ett ensidigt skogsbruk innebär. Om de hade studerat kursen Optimering med bivillkor hade de haft möjlighet att optimera vinsten med hänsyn till alla tänkbara risker, som barkborreangrepp. Detta hade då lett till färre granplantager/virkesåkrar och mycket mera blandskog. De verkliga specialisterna hade även läst kursen Flermålsoptimering, där de lärt sig att optimera mot annat än bara vinsten och då kunnat inkludera naturvärden enligt vad som avses i Skogvårdslagstiftningen. Vi skulle slippa se granplantager och stora hyggen och dessutom hade de åtaganden som Sveriges riksdag beslutat om avseende bevarandet av skyddsvärd natur inte ifrågasatts.
Men uppenbarligen är skogsindustrins experter inte kunniga i naturvetenskap.
Skogsindustrin har stora ekonomiska muskler och försöker på alla sätt påverka beslutfattare, forskare, media, ledarskribenter och allmänhet för att nå sitt mål – att maximera den kortsiktiga vinsten. Har inte alla hört budskapet – Vi har aldrig haft så mycket skog i Sverige som nu. Men vad menar Skogsindustrin då med skog – granplantager och virkesåkrar? Kanske, eftersom en annan ledarskribent från Svenska Nyhetsbyrån (SNB) skrev att ”skogen är till för att brukas”, med punkt efter påståendet. I en tidigare ledare uttryckte VT:s skribent att hyggen är vackra, se den bifogade bilden. Jag hoppas och tror att han är ganska ensam om denna uppfattning!
Min förhoppning är att problemet med granbarkborrens angrepp får en långsiktig lösning genom att inga granplantager anläggs framöver utan att allt skogsbruk sker på ett hållbart sätt även ur naturens perspektiv. Skogsstyrelsen har lösningar i form av kontinuitetsskogsbruk och hyggesfritt skogsbruk. Jag hoppas att alla enbart produktionsinriktade skogsspecialister tar sig samman och lyfter fram de specialister som talar för alternativ till trakthyggesbruket och dess skövlingar i stället för att mobba dem. Detta leder till långsiktig vinst för skogsägare, ökad biologisk mångfald, och till glädje för alla naturälskare.
Larsgunnar Nilsson