I Sverige har antalet tillverkare av alkoholdrycker ökat kraftigt. 2010 var det 90 tillverkare och 2020 fanns det 792 tillverkare.
Det skulle vara ett välkommet tillskott i Kalmar läns besöksnäring om de här företagen tilläts att sälja sina produkter på sin gård. Förslagen i utredningen är direkt kontraproduktiva och gynnar inte de som småskaligt och hantverksmässigt framställer vin, cider, öl eller sprit.
De besvärande förslagen i utredningen är, för det första, en begränsning av produktionsvolymen.
Förslaget är att volymen per år högst uppgår till 75 000 liter spritdrycker, 500 000 liter jästa drycker med upp till 10 volymprocent alkohol eller 200 000 liter jästa drycker med mer än 10 volymprocent alkohol.
Detta skulle innebära, om det blir verklighet, att producenter som lyckats skapa en attraktiv produkt – vilket ger stora volymer – inte får möjlighet att erbjuda sina produkter i samband med ett besök.
Konkurrensen uteblir genom att framgångsrika företag utesluts från att sälja sina produkter på samma villkor som andra.
Det är orimligt, regler för företag måste vara begripliga, kostnadseffektiva och ändamålsenliga, samt ge en möjlighet för företag att utvecklas.
Konsekvensen av de här kraven kan bli att framgångsrika producenter på landsbygden helt enkelt inte tycker att det är någon idé att investera och växa. Begränsningarna är onödiga och gynnar inte hårt arbetande företagare, eller för den delen – vare sig landsbygdens attraktionskraft eller möjligheten att skapa fler arbetstillfällen.
För det andra är begränsningen av hur mycket man tillåts att köpa vid varje besök, synnerligen snålt tilltagen.
I förslaget så står det: Att vid gårdsförsäljning får försäljningen till varje enskild person vid samma besökstillfälle inte överstiga 0,7 liter spritdryck, 3 liter vin, 3 liter starköl, och 3 liter andra jästa drycker.
Begränsningen – att få köpa fyra flaskor vin (det vill säga 3 liter, som är samma volym som ryms i en vanlig Bag in Box) – är för snäv. Som standard levereras just vin i kartonger om sex flaskor runt om i Europa. De som kanske har åkt långt för att besöka en viss vingård eller öltillverkare vill väl åtminstone kunna ta med sig sex flaskor hem eller en back med öl.
För det tredje, är förslaget om att gårdsförsäljning endast tillåts i anslutning till ett betalt studiebesök eller en föreläsning med anknytning till den aktuella produkten på tillverkningsstället, både dyrt och resurskrävande för producenten. Det tar också fokus från kärnverksamheten, och med den regeln blir det i stort sett omöjligt för de här företagen att införa gårdsförsäljning, vilket i sin tur innebär att nya arbetstillfällen helt uteblir.
Det är inte vad landsbygden behöver!
I Kalmar län har vi entusiasmerande företagare som vill ha begripliga regler, mindre byråkrati och inte tillväxthämmande klåfingerhet från politiker.
Enkelt uttryckt vore det välkommet om gårdsförsäljning tillåts i Sverige på samma sätt som det är tillåtet i de flesta andra EU-länder.