Tillväxten av arbete och invånare koncentreras. Det framgår av rapporten ”Kommungruppsindelning 2017” från Sveriges kommuner och landsting. Trenden mot ökad arbetspendling är fortsatt stark.
Möjligheten till pendling är nu en av de tre huvudvariablerna för en kommuns utvecklingsförutsättningar som utgör indelningens grund. Indelningen klassar 154 kommuner som storstäder/större stad samt pendlingskommuner kring dessa. Tidigare var antalet 145.
Bakom viljan att pendla finns strävan hos unga, mer jämställda par, efter bosättning som möjliggör lämpliga och intressanta jobb för två familjeförsörjare. Ökad specialisering i arbetslivet förstärker trenden ytterligare.
Men viljan att pendla förutsätter samtidigt att goda kommunikationer ger rimliga restider, max cirka 60 minuter. På liknande sätt har näringslivets beroende av goda kommunikationer ökat.
I dag är industri ofta sammansättning av produkter som levereras från en allt avlägsnare omvärld under allt snävare tidsramar. Mer sällan ren bearbetning av lokala råvaror.
Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser har ett lite annat angreppsätt. I ”Funktionella analysregioner/PM 2015:22” grupperas kommunerna i arbetsmarknadsregioner och man söker också ge en framåtriktad bild.
Slutsatsen blir dock även här en ökad koncentration. Antalet regioner revideras ner från 72 (2005), till 60. Av dessa kommer 29 att fortsatt vara enkommuns-regioner.
Egna kommunen utgör hela tillgängliga arbetsmarknaden. Dessa finns främst i Norrland ovanför Sundsvall. Söder om Mälaren finns endast två. Västervik och Gotland.
Vår kommun löper alltså stor risk att fortsätta att tappa i relativ attraktivitet om vi inte rejält kan förbättra kommunikationerna. Förhållandet är ju absurt. Särskilt med tanke på att vi direkt gränsar till den ”fjärde storstadsregionen” – Linköping/Norrköping.
Vikten av att vi aktivt, konsekvent och uthålligt driver kommunikationsfrågorna framstår med all önskvärd tydlighet.
Vi moderater kommer därför att ta ett sådant blocköverskridande initiativ i kommunstyrelsen. Det gäller såväl de kommunikationsfrågor som vi kan hantera internt i kommunen, exempelvis södra infarten, som de där det krävs samverkan med andra kommuner där vi har gemensamma intressen – väg 35 och 40, E22:an, Gotland samt Tjustbanan.
Vi måste därutöver på alla sätt hjälpas åt och bearbeta våra respektive partikamrater på riksplanet i dessa för bygden avgörande utvecklingsfrågor.