Gemensamt journalsystem kan öka individens trygghet

Det är ett allvarligt problem att det idag saknas gemensamma journaler för hela landet. Information går förlorad och når inte fram till den som behöver den. Den enskilda människan blir lidande.

Med olika journalsystem i olika delar av landet, och inom olika vårdgrenar, går viktig information förlorad, menar debattören.

Med olika journalsystem i olika delar av landet, och inom olika vårdgrenar, går viktig information förlorad, menar debattören.

Foto: Isabell Höjman/TT

Debatt2022-02-08 06:15
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den statliga utredningen om god och nära vård för barn och ungdomar, som presenterades nyligen, tog upp problem som uppstår när information inte kan delas.

Till exempel kan inte tandvården samverka på ett bra sätt med hälso- och sjukvården, trots att munhälsan är en del av hälsan och tandvården som träffar alla skulle kunna fylla en viktig funktion. Varför fungerar det inte? Jo, för att tandvård och hälso- och sjukvård i hög utsträckning använder journalsystem som inte kan kommunicera med varandra.

Hur frustrerande detta är ur personalens perspektiv är lätt att förstå. Som utredningen om god och nära vård för barn och unga beskriver, löper barn med många vårdkontakter stor risk för att informationskedjan bryts. Personalen kan sakna viktiga hälsodata såsom aktuella läkemedel eller underliggande sjukdomar i vårdmötet. Därmed minskar också möjligheten att göra ett bra och tillfredsställande jobb.

Men utifrån mitt uppdrag som vice ordförande i beredningen för invånarfrågor i Region Kalmar län vill jag också lyfta denna fråga ur ett medborgarperspektiv. Det absolut viktigaste med att alla vårdgivare har tillgång till samma journalsystem är att det ökar tryggheten för den enskilda människan. Detta gäller oavsett om man är äldre, yngre eller bara på semester i en annan region och råkar ut för en olycka.

Utredningen om god och nära vård för barn och unga påtalar till och med att dagens brister utgör en hälsorisk. När informationen inte kommer fram i systemen blir föräldrarna till barn med vårdbehov bärare av barnets sjukdomshistoria och tvingas upprepa denna gång på gång i mötet med vården. Detta beskrivs som en av de största stressfaktorerna när man har ett barn med långvarig sjukdom, och kan bidra till att föräldrarna själva måste gå ner i arbetstid eller sjukskrivs.

Kristdemokraterna har drivit på i denna fråga nationellt. Vi har föreslagit en nationell och obligatorisk standard för alla journalsystem. Det duger inte att i ett land där medborgarna i decennier har kunnat göra bankärenden digitalt så går det fortfarande inte för vårdgivare att utbyta patientdata digitalt. Misslyckandet med att förverkliga digitaliseringens potential är också en av anledningarna till att vi tror att regionerna inte är rätt aktör för att driva svensk sjukvård framåt.