Jakob Styrenius skriver den 27/1 i sin ledare i VT om vårt kommunfullmäktige och dess viktiga roll och ansvar i vår lokala demokrati. Artikeln berör inställda möten, möten på dagtid, mötenas innehåll, form och relevans. Skribenten värnar också om möjligheten att ha förberedande debatter i kommande ärenden och särskilt också om debatter i principiellt viktiga frågor som inte rör enskilda ärenden och ärenden som inte heller för stunden kräver ett beslut. Exempel på dessa områden menar han kan vara kommunens ekonomi, stora investeringar, vår välfärd, medborgarnas insyn i kommunens arbete och hur vi kan utveckla och fördjupa vår lokala demokrati.
Allt det ovan beskrivna kan de flesta medborgare säkert hålla med om, men kanske inte hur dessa så kallade debatter utformas och vad de i slutänden ger. Ett lysande exempel på vårt fullmäktiges många gånger fullkomligt onödiga och meningslösa debattverksamhet belystes när Västerviks kommuns senaste budget skulle klubbas igenom. Då ägnade våra politiker åtta timmar till att alla parter skulle få redovisa sin budget och sina säryrkanden. Kontentan av dessa totalt hundra säryrkanden blev att ett gick igenom!
Det var dock en bra debatt urskuldar sig närmast generat de olika politiska företrädarna, medan de ytterst få helt uttröttade åhörarna undrade vad i hela fridens namn som hände. Och till vilken nytta? Allt var ju redan bestämt och i princip redan klubbat av den sittande majoriteten (51%). Och på detta sätt fungerar vårt kommunfullmäktige. Till av majoriteten redan bestämda och redan avgjorda ärenden förs det pseudodebatter som inte utvecklar eller tillför demokratin någonting. Detta sätt att genomföra dessa så kallade debatter menar jag är föråldrat och samtidigt också ett otroligt slöseri med våra folkvaldas energi och tid.
Dessa sammankomster i vårt högsta beslutande organ måste förändras. Om vi börjar med själva sättet att ha ett meningsutbyte, där det traditionella ordet debatt är centralt, så är det i Wikipedia beskrivet såsom ett formaliserat och reglerat system för logisk argumentation där debattörerna försöker övertyga och slå sönder motståndarnas argument. Detta resultat av en debatt har aldrig inträffat vad jag vet, så varför då ägna tid åt meningslösa övertalningsförsök?
Ett betydligt adekvatare och meningsfullare sätt år 2018 vore att i stället att ha ett ordnat meningsutbyte utan direkta agendor och inövad retorik. Inte en debatt utan ett ömsesidigt idé- och kunskapsutbyte! Ett samtal som genomsyras av goda samtal och ett eftersträvande av samskapande. För detta nya sätt att utforma vårt kommunfullmäktige och därmed också vår demokrati krävs det dock mogna, progressiva och inte minst pragmatiska politiker. En dylik radikal förändring av politikerrollen borde dock ligga i tiden och jag tror den också är mer än nödvändig för människors fortsatta förtroende för våra politiker och för demokratins fortlevnad. Så gott folk! Låt oss börja förändra redan efter valet nu i höst?