Som framgått av ett antal av mina kåserier i VT, har jag ett mångårigt förflutet inom hyresgäströrelsen där jag arbetat med juridiska tvister.
Jag kan – med den bakgrunden – därför inte avstå från att kommentera den nu aktuella debatten om bristen på bostäder, och då särskilt billiga hyresrätter som kan efterfrågas av ungdomar. I debatten har en del då föreslagit att ”en avreglering av bostadsmarknaden och en fri hyressättning skulle sätta fart på bostads- byggandet”.
Om en hyresvärd vill ”bli av” med en hyresgäst måste han säga upp hyresavtalet och därefter låta Hyresnämnden pröva ärendet. Hyresgästen har då rätt till förlängning av avtalet såvida hyresgästen själv inte brutit eller åsidosatt någon av sina förpliktelser.
Rätten att kunna bo kvar i sitt hem kallas besittningsskydd och det är en central del i hyreslagen såsom en social skyddslag.
För att besittningsskyddet verkligen skall vara det skydd som lagstiftaren har ansett (och som jag tror de allra flesta håller med om), måste det kombineras med en spärr mot orimliga hyror.
Vad hjälper ett aldrig så starkt besittningsskydd om hyresvärden i stället begär så hög hyra att du inte har råd att bo kvar ?
”Fri hyressättning” skulle därför äventyra den trygghet som vi alla vill åtnjuta – rätten och möjligheten att kunna bo kvar i sitt hem.