Förstatliga personlig assistans i LSS

Det är ofta två myndigheter, kommunen och Försäkringskassan, som utreder den enskildes behov. Båda vill slippa ansvaret, och kostnaden, och inte sällan gör de olika bedömningar.

Det är ofta två myndigheter, kommunen och Försäkringskassan, som utreder den enskildes behov. Båda vill slippa ansvaret, och kostnaden, och inte sällan gör de olika bedömningar.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Debatt2018-08-03 04:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vänsterpartiet går till val på att skapa ett jämlikare Sverige. Ett Sverige för alla, inte bara några få. Det innebär förstås att den som lever sitt liv med en normbrytande funktionalitet ska ha samma möjlighet till ett gott liv som alla andra. Vi vill därför se ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans för att kunna värna en jämlik hantering över hela landet.

Personlig assistans är en av tio insatser i LSS. Vi ser idag hur den personliga assistansen urholkas och försvagas. Det måste få ett slut! LSS är en frihets- och rättighetsreform som måste värnas och förstärkas och pressen på att skära ner på den personliga assistansen måste upphöra. Vår gemensamma välfärd ska skapa frihet för alla, ge oss alla möjlighet att leva goda liv.

Det handlar om att vi ska vara ett jämlikt land som behandlar folk värdigt. Då är det inte rimligt när vi får vittnesmål om hur biståndshandläggare bokstavligen sitter och klockar toalettbesök och andra privata angelägenheter. Det är inte värdigt för den enskilde. Det är inte värdigt för handläggaren. Och det är definitivt inte värdigt ett modernt välfärdssamhälle.

Ansvaret för personlig assistans är idag uppdelat på både kommun och stat. Som det är nu, går det en konstlad gräns vid tjugo timmars grundläggande behov. Till de grundläggande behoven, som kommunen ansvarar för, räknas exempelvis hjälp med personlig hygien, hjälp med måltider och annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den enskilde individen.

För att vara berättigad till statlig assistansersättning måste dessa grundläggande behov av assistans bedömas kräva assistans under minst tjugo timmar per vecka. Följden av detta är att det ofta är två myndigheter, kommunen och Försäkringskassan, som utreder den enskildes behov. Båda vill slippa ansvaret, och kostnaden, och inte sällan gör de olika bedömningar.

Det är en onekligen en absurd ordning och förslag om att kommunerna ska överta all personlig assistans har förts fram. Det vore väldigt olyckligt. Många kommuner saknar både resurser och vilja och inte sällan får kommunens ekonomi då avgöra. Andra kommuner är bra och har en hög ambitionsnivå. Det blir helt enkel avgörande var man bor för vilket stöd man får. Ett lotteri.

Pressen på att skära ner på den personliga assistansen måste få ett slut, men att göra kommunerna till ensam huvudman för assistansen är inte en lösning. Vänsterpartiet menar att den personliga assistansen är en rättighet som inte kan hanteras så rättsosäkert. Istället tillhör LSS definitivt de rättigheter som staten bör stå som garant för - en gång för alla.

Vänsterpartiet går till val på att skapa ett Sverige för alla, inte bara några få. Då kan vi aldrig tillåta att rätten till ett värdigt liv förvandlas till ett lotteri.