I dag samlas riksdagens EU-nämnd för att ge landsbygdsminister Sven-Erik Bucht mandat inför förhandlingen om nästa års fiskekvoter mellan EU:s fiskeministrar den 9-10 oktober. Fiskeministrarnas möten kännetecknas av förhandlingar och kohandel, där vetenskapliga råd snabbt hamnar i bakgrunden.
I år är det viktigare än någonsin att fiskeministrarna behärskar sig och följer det vetenskapliga råden, och att riksdagen ger Bucht ett tufft och tydligt mandat inför förhandlingarna. Det handlar om Östersjötorsken som är mer utsatt än någonsin. Internationella Havsforskningsrådet, som ger råd inför EU:s kvotbeslut konstaterar att det västra beståndet är under säkra biologiska gränser och för det östra beståndet vill man sänka kvoten med ytterligare 28 procent eftersom att det vetenskapliga underlaget brister.
Torsken är Östersjöns främsta rovfisk och ett livskraftigt bestånd med torskar av varierande storlek är viktigt för ekosystemets balans. Det beror på att torskar i olika storlekar äter olika föda och därför fyller olika funktioner i ekosystemet. De senaste åren har torsken i Östersjön successivt blivit allt magrare och mindre, denna förändrade storleksfördelning gör att torsken inte längre kan fylla dessa viktiga funktioner.
Samtidigt, och trots att det sedan 2015 råder utkastförbud för yrkesfisket, så kastas mer fisk överbord än någonsin tidigare, enligt uppskattningar kastas så mycket som tio miljoner torskar om året.
Efter förra årets kvotförhandlingar i EU anmäldes Sven-Erik Bucht till konstitutionsutskottet eftersom det slutliga kvotbeslutet översteg de vetenskapliga råden, vilket inte var i linje med Sveriges position. Utskottet fann inte anledning att klandra ministern.
Jag hoppas att EU-nämnden i år ger landsbygdsminister Bucht ett mycket tydligt mandat, och att han när fiskeministrarna möts i nästa vecka förhandlar lika skickligt och tufft som sina kollegor. I många år har fiskeministrarna beslutat om högre kvoter än de vetenskapliga rekommendationerna, något sådant utrymme finns inte när bestånden är i kris.
På sikt behövs än mer kraftfulla åtgärder för att radikalt minska fisketrycket och rädda östersjötorsken. Ett välmående torskbestånd är en grundförutsättning för att vi i framtiden kan fiska och äta torsk och för möjligheten till levande kustsamhällen.