I förra veckan berättade VT att jag hittat fakturorna från när vi byggde villa för drygt 30 år sedan. Det visade sig att taxan för bygglov i dagens penningvärde har femdubblats. Även avgifterna för anslutning av el, vatten och avlopp har ökat långt mer än inflationen.
Det är inget unikt för Västervik, inte heller för byggande. Kostnaderna för administration skjuter i höjden på många områden, samtidigt som verksamheterna i övrigt effektiviseras.
Vårt välstånd bygger på ständigt ökad produktivitet. Det skapar tillväxt, vilken bland annat betalar för våra pensioner. Vad ökad produktivitet innebär, har både hemtjänstpersonal och industriarbetare fått erfara.
Men administrationen har i många fall stått utanför och tvärtom ökat. Vad bygglovstaxans utveckling i Västervik indikerar är försämrad produktivitet.
Mot detta kan anföras att reglerna har blivit fler och kommunens arbetsinsats ökat. Verkligheten är den motsatta. Bygglagstiftningen har förenklats, den tidigare detaljregleringen avskaffades 1987 då delar av ansvaret överfördes till byggbranschen och den byggande. Sedan dess har hela kontorsdatoriseringen genomförts, vilket borde ha sänkt kostnaderna.
Produktivitet utvecklas inte linjärt. Första steget in i en ny teknik är alltid störst. Jämför med när grävmaskinen ersatte spaden. Efter det har alla förbättringar varit jämförelsevis små.
Inom administration är första steget ännu inte taget. Men allt finns på plats; datorer, regelverk och rutiner vilka kan omvandlas till algoritmer som gör jobbet med automatik.
Kjell A Nordström vid Handelshögskolan i Stockholm är en av Sveriges internationellt mest kända nationalekonomer. Han menar att tekniken redan finns för att automatisera mycket av dagens administration och pekar på tjänster som Über och Airbnb. En annan nationalekonom, Stefan Fölster, är inne på samma linje i böckerna Robotrevolutionen och Framtidens jobb. Enligt honom kommer hälften av alla arbeten att automatiseras inom 20 år.
Den stora smällen drabbar administration. Här finns en stor rationaliseringspotential, medan det som hittills setts som mindre värda jobb, till exempel inom industrin, har kommit mycket längre. Det räcker med att besöka valfritt företag i Västervik för att inse att dagens industriarbetare har mer kvalificerade uppgifter än många administratörer.
Hur ska Västervik möta den här utmaningen? Det rimligaste vore att ta tag i frågan redan idag, innan det blir akut, och under ordnade former effektivisera administrationen och lägga resurserna där de gör störst nytta för medborgarna.
Sedan kan man fundera på vad vi ska arbeta med när vi har rationaliserat bort oss själva, men det är en annan diskussion.