I en debattartikel i VT den 15 september 2015 finns en artikel med rubriken ”Att bestraffa är ingen lösning”. Artikeln är skriven av tre socialdemokrater, Åsa Regnér, Lena Hallengren och Krister Örnfjäder.
Det handlar om tiggande romer som på grund av utanförskap och diskriminering inte kan få någon utkomst i sina hemländer. En viktig sak som tyvärr glöms bort i artikeln är att det är förbjudet och förenat med fängelsestraff för dem om de tigger i Rumänien.
Artikeln i övrigt talar ganska tydligt om vad grundproblemet är och hur det borde lösas. Men det blir i stort sett bara till en utopi eftersom man anser att det skall lösas på EU-nivå. Titta bara på EU:s problem med att lösa flyktingfrågan.
Hur har man gjort i andra EU-änder? Många har infört förbud mot tiggeri med olika straffnivåer, i en del är det helt förbjudet och i några finns det lokala förbud mot tiggeri.
Jag har i flera artiklar skrivit att även Sverige borde införa ett ”förbud” mot tiggeri, men aldrig nämnt att det skulle finnas något straff, utan samhället skulle i stället erbjuda hjälp med uppehälle och ordnad bostad till dem som tigger. Måndagen den 14/9 visades ett inslag i Smålandsnytt där en grupp romer tvångsförflyttats flera gånger och nu hade slagit läger i en nationalpark, de skulle nu förvisas därifrån, denna gång av Länsstyrelsen.
Kan det här vara en bra väg att gå? Det anser de tre socialdemokratiska artikelförfattarna och efterlyser ”tydligare regler och åtgärder för att motverka olovliga bosättningar”. En sådan åtgärd kan tolkas som att om vi gör det svårare för dem att leva här kanske de inte kommer hit och tigger.
Varför inte ”förbjuda” tiggeri i stället och räcka ut en hjälpande hand så att romerna slipper förnedringen med att tigga för att överleva och behöva bo i stort sett under bar himmel? Deras enda ”straff” skulle alltså bli att de visades lite medmänsklighet i stället för det förtryck de lever under i sina hemländer.
Först då skulle Sverige visa omvärlden att vi verkligen bryr oss om romerna och deras situation.