I valrörelsen påstods arbetslösheten bland personer födda i Sverige vara i det närmaste borta. Det är nyanlända som inte kommer in på arbetsmarknaden.
Det är inte sant, visar färsk forskning. Visst är de nyanlända i majoritet, men en växande andel inrikes födda, av det slag även rasister godkänner som ursvenskar, är i praktiken svartlistade på arbetsmarknaden.
Innan valet presenterade tre professorer vid Stockholms och Uppsala universitet – Olle Folke, Torsten Persson och Johanna Rickne – en studie av dem som röstar på Sverigedemokraterna. De fann att ett av deras motiv är en tudelad arbetsmarknad med insiders och outsiders.
Folk på insidan har fasta jobb och ser för egen del en ljus framtid. På utsidan är chanserna till arbete minimala och i gränslandet finns en växande grupp med otrygga anställningar som när som helst kan hamna utanför. De utstötta förklarar Sverigedemokraternas valframgång, inte bara flyktingfrågan.
Flertalet registrerade som arbetslösa har någon form av kod hos Arbetsförmedlingen eller är utlandsfödda. Koden kan vara funktionsnedsättning, arbetsskada eller av arbetsgivarna upplevd föråldrad utbildning. Men vanligast är åldersdiskriminering.
En annan forskare, professor emeritus Gunnar Eliasson på KTH, har kommit fram till att denna prioritering av unga och nyutbildade bygger på en missuppfattning av lärande. Solid skolgång är förvisso en bra grund, men färdigheter utvecklas i allt väsentligt i arbetet.
Ytterligare två forskare, Stefan Carlsson och Stefan Eriksson på IFAU, presenterade förra året en storskalig studie av åldersdiskriminering. De skickade 6 000 fiktiva ansökningar till utannonserade jobb. De uppdiktade personerna var mellan 35 och 70 år med lika många män som kvinnor.
Det visade sig att åldersdiskrimineringen börjar redan i 40-årsåldern, tidigare för kvinnor. I en äldre studie granskade IFAU samma fenomen och vägde då in faktorer som funktionshinder och övervikt. Till exempel minskar kraftig övervikt chansen till anställning med 85 procent, trots rätt utbildning och erfarenhet.
En forskargrupp på Lunds universitet är en delförklaring på spåret. Under ledning av professor Mats Alvesson studerar de funktionell dumhet, vilket Alvesson beskriver så här: ”En svag förmåga till reflektion och kritiskt tänkande är den kanske viktigaste framgångsformeln för många som vill göra karriär”.
Det stämmer med mina erfarenheter efter att ha sett ett stort antal organisationer från insidan. Svaga chefer klarar inte av erfarna medarbetare, vilket samtidigt är ett enormt slöseri med kompetens och resurser. Lägg till det att nån annan i allt högre grad förväntas ta hand om potentiella problem.
Slutsatsen blir att de etablerade partierna måste börja se den växande gruppen svartlistade på arbetsmarknaden, annars kommer SD att fortsätta växa.