Självklart har det fiskats alldeles för mycket i Östersjön när man kopplar det till hur själva havet mår. Om syrehalterna hade varit desamma nu som på 1960-talet, och utsläppen inte hade ökat långt över den nivå som havet orkat med, då hade Östersjön fortfarande varit ett friskt innanhav och fiskbestånden skulle ha räckt till åt alla även i dag. Problemet är i stället att på torskens gamla vanliga lekplatser finns det inte tillräckligt med syre för att rommen ska kunna överleva och utvecklas till yngel.
Det finns cirka 90 miljoner orsaker till att det ser ut som det gör i Östersjön i dag, och vi blir fler och fler för varje dag som går. Varenda en av oss påverkar, direkt eller indirekt, miljön i Östersjön varje dag och varje minut, dygnet runt, året runt – det gäller såväl mig själv som signaturen ”Salvadore”.
Det är mycket långt kvar till att avloppen och utsläppen från jordbruk och industrier från alla länder runt Östersjön är så pass rena att de inte ska påverka havet i negativ riktning. Det finns förmodligen inga länder med kust till Östersjön som inte har dumpat farligt avfall i havet. Sverige är ett mycket dåligt exempel på detta. Vi har dumpat både giftigt industriavfall och krigsmateriel i Östersjön. Utsläppen från svenska kemiska industrier har orenat släppts ut och ödelagt bottnar och förstört vattnet. Så visst finns det många orsaker till att fisken håller på att ta slut i Östersjön.
Krampaktigt försöker ”Salvadore” att liksom en del politiker hävda att sälen och skarven, ”ålkråkorna” är en stor och bidragande orsak till att fisken håller på att ta slut. Det är inte alls länge sedan havsörnen också fanns med på listan över fåglar som hotade fisket. Självklart kan det behövas en viss jakt på både säl och skarv, men dessa arter är inte orsaken till att Östersjön mår så pass dåligt att fisken inte kan reproducera sig.
När fiskeflottan från västkusten fiskade i Östersjön på 60- och 70-talet och landade fisken här i Västervik var det ingen som reagerade och tyckte att det var något ”överfiske”. Då mådde havet någorlunda bra och fisken hade sina lekplatser med en tillräckligt hög syrehalt för att kunna föröka sina arter. Men det var egentligen då som åtgärder skulle ha satts in för att rädda Östersjön. Tyvärr tänkte man som så att ”det vi kastar i havet ser vi aldrig mera”! Men det är nu det kommer tillbaka och då kanske det är för sent.