Bland de förra finner vi Sverigedemokraterna (SD), vars ledare åker till Mellanöstern för att i akt och mening stoppa förtvivlade människor, som med sina familjer flyr krig och död, från att komma in i EU och eventuellt ta sig vidare till Sverige, som Jimmie Åkesson påstår är fullt. SD:s agerande är, enligt mig, en akt av rent människoförakt och det är en ren lögn att Sverige skulle vara fullt.
Samtidigt bidrar SD:s Richard Jomshof till splittringen i Sverige genom att fördöma en av landets religioner som terroristisk. SD:s destruktiva hatpolitik hotar därmed en fredlig utveckling och skapar onödiga motsättningar.
Bland dem, som söker samarbete och försoning, finner vi Svenska Kyrkan, som bland annat verkar för att bygga ihop moskéer med kyrkor, en fin uppföljning av Nathan Söderbloms arbete för försoning mellan kristna trosuppfattningar. Även den katolska kyrkan med påven i spetsen har lagt prestigen åt sidan och söker försoning med både shia- och sunnimuslimer för att motverka terrorism.
Kristdemokraterna (KD) flirtar med SD och ser inga problem med ett framtida samarbete med detta parti. När detta påpekas blir Ebba Busch upprörd, då hon uppenbarligen lever i tron att KD med sina cirka fem procent av väljarkåren kan bemästra SD:s cirka 20 procent alltså fyra gånger fler än KD kan mobilisera.
Om Busch ska följa sin kristna tro borde hon fördriva hatmånglarna ut ur sitt inre tempel.