Skogen och skogsbruket har hamnat i blickfånget hos många av andra skäl. Det är ingen slump eftersom en mängd frågor på både EU-nivå och nationell nivå avgörs just nu. Många gör därför många sina röster hörda för att sätta sin bild av tillståndet i våra skogar.
Som företrädare för 53 000 Södra-anslutna skogsägare i Götaland är det nedslående att ta del av påståenden där vårt familjeskogsbruk – med i genomsnitt 2,3 hektar stora avverkningsytor – jämförs med skövling i Amazonas och Sydostasien. Våra välskötta skogar, med vägar som möjliggör allemansrätt och friluftsliv, kallas nedsättande för plantager. Vi tänker på alla familjeskogsbrukare vi möter, som lägger ned sin själ i skogsskötseln och som nu känner sig påhoppade. Alla har olika mål med sitt brukande, vilket i sig skapar en mångfald. Gemensamt för Södras medlemmar är att de i genomsnitt avsatt åtta procent av sin skog enbart för naturvårdsändamål.
En anledning till att de svart-vita bilderna av tillståndet i skogen får genomslag är att frågor som rör brukande, naturvård och biodiversitet är komplexa. De ryms inte i korta inlägg på Twitter och dessvärre är det även svårt i en debattartikel. Men nyanserna måste ändå få tillåtas att komma fram.
Vi har som mål att bruka skogen så att alla arter i det svenska skogslandskapet kan fortleva. Genom den hänsyn som tas i skötseln av skogen tillsammans med de frivilliga avsättningarna, skapas varje dag förutsättningar för den biologiska mångfalden. Det är ett arbete vi är ödmjuka inför och som ständigt utvecklas.
Vissa bestånd lämnas för fri utveckling. Andra sköts för att utveckla naturvärdena. I samband med avverkning tas generell miljöhänsyn, som lämnade av hänsynskrävande biotoper, kantzoner, naturvärdesträd och död ved. Det få tänker på är att det ofta krävs ett aktivt naturvårdsarbete för att bibehålla och utveckla den biologiska mångfalden. Därför är också naturvården kopplat till lönsamhet på den enskilda skogsfastigheten. Resurserna för naturvård är beroende av ett aktivt skogsbruk.
Det är sant att skogsbruk på många håll har gett en annan typ av skogar än de som fanns innan skogsbruk började bedrivas i större skala. På vissa håll är skogarna tätare och mörkare, på andra håll glesare på grund av röjning och gallring. Det innebär att olika arter trivs olika bra i de olika skogarna. Men det är också sant att många av de miljöer som är viktiga för skogens biologiska mångfald ökat den senaste 20-årsperioden, och i många fall under betydligt längre tid än så. Svenska skogar innehåller idag exempelvis mer hård död ved och fler grova lövträd än vi hade för 100 år sedan. Sedan 90-talet har vi även fått mer ädellövskog, mer lövträdsdominerad skog och mer gammal skog.
Artdatabanken och Riksskogstaxeringen vid SLU är källorna till mycket av Sveriges officiella statistik. Här finns ingenting som tyder på att skogarna blivit artfattigare de senaste 100 åren, men inte heller belägg för att arterna blivit fler. Den svenska fågelinventeringen har dock gett besked om att fåglarna blivit fler i skogen.
Det är inte lätt att skapa sig en bild av hur tillståndet i skogarna ser ut, i en debatt som präglas av förenklade bilder och polarisering. En sak står dock klar. Skogen har många värden och inom familjeskogsbruket tar vi ett stort och aktivt ansvar för att lämna över bättre skogar till kommande generation än de vi än gång tog över. Dessutom bidrar vi till klimatomställningen med förnybara produkter som ersätter fossila material.