"Förskolan och skolan måste få kosta!", skriver debattörerna som en reaktion mot risken att skolor läggs ner.
Denna gång är förslaget att över 100 anställda ska få byta arbetsplatser, med allt vad det för med sig med ökande kostnader för pendling, längre dagar och svårt att få ihop livspusslet för många medarbetare.
Vi förstår att i en demokratisk och politiskt styrd organisation behöver man titta och fundera på hur våra skattemedel används bäst, men det verkar som det ibland glöms bort att kommunen även är arbetsgivare.
Vi har arbetsplatser där man för tredje gången blir utpekad som en enhet som ska läggas ner. Vill man stanna kvar där? Känner man att man vågar utveckla verksamheten där? Blir det lättare att rekrytera till ett bristyrke där lönen redan är sämre än i jämförbara kommuner? Det uppenbara svaret är: Tveksamt.
I underlaget och i den politiska diskussionen som förs i media, lyfts sällan konsekvenserna upp som blir för de anställda. Det pratas inget om att det kommer att bli större barn- och elevgrupper, att medarbetare kommer att bli av med sina anställningar. I dessa mycket större klasser ska det även skapas ”mindre sammanhang” för elever med behov av särskilt stöd eftersom resursskolan ska försvinna. Hur man än uttrycker har förslagen tagits fram för att visa på besparingar.
Tidigare utredningar (PwC-rapporten), som har kostat nästan en halv miljon kronor i utredningskostnader, rördes det inte med tång av kommunen då många av förslagen uppfattades som sprängstoff. Vid jul kom det ett nytt förslag på neddragningar av skolor i centralorten, förslaget ligger nu och väntar på vidare utredning. Man skulle kunna tycka att det utretts nog nu, men nej. Nu kom även denna utredning som omfattar hela kommunen.
Det var inte så länge sedan som det genomfördes en besparingsrunda i förskolan och skolan, där bland annat landsbygden blev av med skolor och förskolor. 2020 hade vi en stor neddragning på gymnasiet där flera tjänster försvann. Vi har redan nu en ansträngd budget med neddragningar inför höstterminen med bland annat stor procentuell minskning av lärare i Loftahammar och att förskollärare ersätts med barnskötare för att spara pengar. Enprocentsosthyveln och ökade kostnader går just nu fram som en grävskopa i vissa organisationers budgetar.
Förskolan och skolan måste få kosta! Vi måste ha en skola för både land och stad! För det som glöms bort i debatten är att det fattas 22 miljoner för att hålla den redan nu underfinansierade förskolan och skolan flytande inför budgetarbetet 2024. Även med det tillskottet skulle det fattas pengar för nödvändiga satsningar på barn med särskilda behov och anställdas ansträngda arbetsmiljö. Den ekonomiska modellen kan inte byggas på att först skrämma upp anställda, vårdnadshavare och barn/elever för att sedan kunna motivera extra medel till förskolan och skolan. Förskolan och skolan måste ha en budget som skapar säkerhet och trygghet där man vet att det går att genomföra verksamheten med kvalitet på grundanslaget år från år.
Västerviks kommun behöver fundera över hur utredningar av det här slaget påverkar de anställdas arbetsmiljö och hur man uppfattas som arbetsgivare. Frågan är även om det blir en besparing för kommunen när skolbyggnaderna ändå ägs av kommunen? Hur detta överensstämmer med Västerviks kommuns mål att vara en attraktiv och trygg kommun där människor vill bo, jobba och leva, när förslaget påverkar nästan alla anställda i barn och utbildningsförvaltningen. Just nu är det betygsvarning i att uppnå det målet!