Jag undrar vad Filip Gustafsson vill med sin krönika ”Domen väcker känslor – och lockar fram låtsasjurister”. En kvinna sköts i sin bostad av en man som hon haft eller hade en nära relation till. Ett barn miste sin mor. Mannen hade tidigare använt våld mot kvinnan och hotat henne. Vi är många som minst sagt ställt oss frågan hur den tilltalade INTE kunde dömas till mord. Jag tillhör horden som Filip skriver om. Många av oss är kvinnor, några med kunskap om hur förtryck ser ut, några med historisk kunskap kring orättvisor i lagstiftning och de allra flesta ”bara” medmänniskor.
I vår demokratiska stat har vi tillsammans sett till att vi öppet får tycka och tänka. Det är inte så av endast principiella skäl utan det är också av vikt för rättsstaten. Tillsammans skapar vi vår verklighet. Ett öppet samhälle klarar av det. Att ifrågasätta domar och lagstiftning som skapas av våra folkvalda är en del i ett öppet samhälle. Ett bra exempel är den så kallade ”FATTA-rörelsen” som arbetade aktivt på olika nivåer (på Facebook bland annat) för att uppmärksamma oss på det sjuka i att våldtäktsmän många gånger inte blivit dömda för offret inte tillräckligt tydligt sagt NEJ, rörelsen nådde resultat och samtyckeslagen blev till. Den lagen är ett exempel på att lagar inte är skrivna i sten utan kan och måste ständigt granskas, utvärderas och omarbetas. Eller tycker du Filip till exempel att kvinnlig rösträtt, avkriminaliseringen av homosexuella eller jämställdhetslagen är knasiga påhitt? Nä jag tänkte väl det.
Vi vanliga människor som reagerar är viktiga i växelverkan.
Vi kan inte riktigt tro att detta dåd skett av misstag då 23-åringen flera gånger tidigare hotat med att skjuta henne i huvudet, vilket personer vittnat om i domstolen. Ett argument som tydligen använts till hans fördel är att han visat ånger och varit ledsen efteråt... eh? Gör det handlingen mindre avskyvärd? Vi vanliga människor (horden) har ingen egentlig direkt påverkan på vare sig politikerna eller tjänstemännen, men påverkan sker ändå, och därför är det viktigt att vi vanliga människor reagerar när något är fel. Det är fel att kvinnor återkommande inte behandlas lika inför lagen. Alla kanske inte kan vara Greta Thunberg, Rosa Parks eller Birgitta Dahl men vi kan stötta dem som står i gardet, de som leder oss framåt. Du vet väl vilken kraft lilleputtarna har när de organiserar sig och går samman. Det är då, när samhället reagerar som vi når resultat.
Maria Jersblad
Svar:
Eftersom det är jag som publicerat reporterns krönika – och är ansvarig över dess innehåll – är det jag som svarar på din kritik.
Först och främst så har vi aldrig påstått att man inte får tycka saker. Alla får tycka vad de vill. Det är den viktigaste principen i en demokrati.
Vi tar heller inte ställning i vår bevakning. Vi försvarar vare sig gärningen eller gärningsmannen. Precis som reportern skriver i krönikan är kampen mot mäns våld mot kvinnor något som hela samhället måste agera kraftfullt mot. Du tar upp en mängd olika saker i din kritik – rösträtt, jämställdhet och så vidare – och inget av detta är vi emot på något sätt, vilket jag också tror att du förstår. Mångfald och alla människors lika värde är centralt för oss.
I vår krönika konstaterar vi bara att det inte är konstigt – utefter den fakta som finns – att domstolen i detta läge inte dömer mannen för mord. Bevisningen räcker helt enkelt inte. Och det är också en av grundpelarna i vår demokrati; att det ska vara ställt helt utom rimligt tvivel för att man ska dömas för ett brott. Att domstolen skulle bedöma rättsfall efter sannolikhet är inte särskilt rättssäkert. De måste bedöma rättsfall efter fakta och vilka faktiska omständigheter som gått att bevisa.
Christoffer Nielsen, ansvarig utgivare