En resa kan bryta ensamheten för många, för ett litet tag och sannolikt även för en längre tid. Men alldeles för få vågar packa väskan och resa iväg utan resesällskap.
Höstmörkret sänker sig över oss och så småningom är det tid att planera för ledighet och julfirande. Högtider är något som för många innebär tid till familj och vänner och något man ser fram mot och längtar efter. Men för många är julen också en tid när ensamheten gör sig extra påmind.
Idag lever var fjärde svensk (39 %) i ensamhushåll, det är drygt 1,8 miljoner svenskar. Och vi ser att problemet är störst i de nordligare delarna av landet och i mindre städer. I Kalmar län lever 40 procent, av 115 000 hushåll, ensamma visar siffror från Statistiska centralbyrån.
Jag vet att många av dessa har valt att leva ensam. Men jag vet också att i många fall är ensamheten inte självvald. Jag som driver ett reseföretag inom gruppresor känner att vi kan göra skillnad. En resa är något som inte bara vidgar våra vyer och ger upplevelser för livet utan också något som ofta ger vänner för livet.
Därför blir jag bekymrad att se att ensamresandet är så pass sällsynt. Bara fem procent av alla våra resor görs av solokvistar. Det är på tok för lågt. Fler borde våga resa iväg trots att man saknar resesällskap. Ekonomin kan självklart vara en del av förklaringen till att ensamresenärer lyser med sin frånvaro. Tyvärr tvingas ensamresenärer ofta betala enkelrumstillägg om man inte vill dela rum med en främmande människa.
Men den viktigaste förklaringen ligger främst i attityder och inställningar till att resa på egen hand bland oss svenskar. Familj och tvåsamhet är norm i vårt samhälle vilket gör att många kan känna sig utpekade och obekväma med att ”avvika”.
Ensamhet är ett stort problem i vårt samhälle och beskrivs ibland som en av vår tids stora ”folksjukdomar”, som i många fall riskerar att leda till utanförskap, isolering och inte minst sämre hälsa för de drabbade. Att träffa andra är ett behov som de flesta av oss har. En resa kan många gånger vara en enkel lösning som bryter ensamheten, åtminstone för ett tag men sannolikt också på längre sikt då det ofta är en enklare att hitta nya vänner under avslappnade former som en resa ofta innebär.
Då är det viktigt att attityder, inställningar och normer inte står i vägen för ett socialt resande.
Att resa ensam bör ses som en möjlighet, inte ett hinder. Det är en frihet att inte vara beroende av någon annan och att resa på egen hand kan vara det bästa sättet att upptäcka världen – och sig själv. Jag har själv varit en flitig ensamresenär, världen runt, och riktigt ensam har jag sällan känt mig när jag kuskat runt med ryggsäck, kört moppe genom Europa eller åkt på sista-minuten-resor. Jag vågar påstå att man växer som människa och att ensamresandet öppnar en ny värld efter att man provat första gången.
I vår statistik är det tydligt att resandet ger ”blodad tand”, i synnerhet hos dem som reser ensamma. De som vågar ”ta steget” och reser trots att de saknar en reskamrat när de ger sig iväg reser 33 procent mer än de som reser tillsammans med andra.