När svenska folket fick rösta om medlemskap i EU för drygt 20 år sedan hade Sverige förhandlat till sig ett undantag. Det säger att Sverige får behålla snuset och att detta är inskrivet i anslutningsfördraget. Det är alltså på det viset att EU inte kan förbjuda svenskt snus.
Samtidigt är det så olyckligt att i övriga EU-länder är det förbjudet att sälja snus, på grund av att denna relativt okända produkt sedan tidigare var förbjuden. Detta exportförbud finns kvar, trots att en enig svensk riksdag vid två tillfällen uttalat att regeringen bör arbeta för att avskaffa det. Sett till risker och folkhälsa, skulle mer av snusande inom EU och mindre av rökning leda till att färre européer skulle dö av tobaksrelaterade sjukdomar. Redan idag är svenska män överlägset minst drabbade av lungcancer och andra tobaksrelaterade sjukdomar inom EU. Svenska kvinnor som länge rökt mer än män, men snusat mindre, ligger dessvärre över EU:s genomsnitt.
Med tanke på denna framgång för svenska folkhälsan, kunde man lätt dra slutsatsen att vår folkhälsominister skulle pösa över av stolthet. Här finns en urgammal svensk tradition, och dess brukare irriterar inte omgivningen. Till detta kommer att staten får in flera miljarder kronor i skatt varje år, och att det inte finns några offentliga kostnader för snusbruket.
Sveriges folkhälsominister, Gabriel Wikström (S), menar att snuset bör likställas med de betydligt skadligare cigaretterna. Det är en inställning som inte bara är till skada för konsumenterna och som är vetenskapligt ohållbar. Det politiska målet borde vara att minimera de negativa effekterna, inte att ge sig på precis alla produkter som innehåller tobak. Även nikotinläkemedel innehåller nikotin från tobaksplantan, men tycks än så länge klara sig.
Vad som på sikt kan visa sig vara förödande för Sverige är att vi har fått en egen minister som vill rasera det som tidigare regeringar stått för och som har ett starkt folkligt stöd, nämligen att EU inte ska lägga sig i vårt snus. För vad ska EU-kommissionen och andra länder tro om ett Sverige som kämpar i 25 år för rätten att tillverka och använda snus, och sedan kommer en minister och bara ignorerar all hälsostatistik, alla offentliga finansiella kalkyler och all tradition?
Varför ska någon annan tro att den svenska linjen inom EU är värd att bry sig om i så fall? Det är inte bara snuset som är värt ett bättre öde, det gäller hela den svenska demokratin.