EU får inte glömma Ukraina

Stöd. Manifestation för Ukraina utanför Rysslands ambassad i Stockholm.

Stöd. Manifestation för Ukraina utanför Rysslands ambassad i Stockholm.

Foto: Henrik Montgomery / TT

Debatt2017-04-20 06:05
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Här om veckan fattade Europarlamentet beslut om visumliberalisering för ukrainska medborgare. I en tid då en putinvänlig populism växer sig starkare i Europa skickar beslutet en lika välbehövlig som tydlig signal: EU backar inte från Ukraina.

Den ryska aggressionen i Ukraina skapar allt färre rubriker i svensk, och europeisk, media. På ett sätt är det lätt att förstå varför. Den gängse medielogiken mäktar inte med allt för många oroshärdar samtidigt, och i ett läge då Assad använder kemiska vapen mot barn är det lätt att Ukraina hamnar i skymundan.

Icke desto mindre är Ukraina-krisen alltjämt pågående. Ukraina är utsatt för ockupation av delar av landets territorium, militär aggression och aggressiva desinformationskampanjer. Det är nu mer än tre år sedan den ryska annekteringen av Krim och staden Sevastopol, en militär aggression som följts av rysk propaganda för att stegvis undergräva den ukrainska staten.

Europas krav på Ryssland att backa från Ukraina har varit tydliga. EU:s verktyg har varit europeiska sanktioner, som kostat Ryssland stora summor pengar, och ett politiskt närmande till Ukraina, för att på så sätt motverka Rysslands möjligheter till politiska påtryckningar.

EU står ännu fast vid denna politiska linje, men det finns ingen konsensus i frågan bland EU:s medlemsländer. Ungern och Grekland har länge muttrat, och den gångna höstens bulgariska presidentval vanns dessvärre av Moskvavänliga krafter. Samtidigt avancerar Västeuropas höger- och vänsterextrema krafter, som nästan samtliga har en inställsam syn till Putins aggressioner. Starka näringslivsintressen ligger också på för att trappa ner kraven på Kreml.

Visumliberalisering är ett av EU:s effektivaste verktyg för att främja reformpolitik i våra östra grannländer. Att Ukraina i dessa osäkra tider beviljas visumfrihet är en välkommen signal om att EU:s linje om att stegvis öka utbytet med landet ligger fast. Men det är också viktigt att understryka att det inte är något som sker utan motkrav eller enbart för att markera. För trots Ukrainas mycket svåra läge har landet stegvis stärkt sina institutioner och tagit viktiga steg för att säkra demokrati och rättsstat.

Genom en förtroendefull och regelbunden dialog kan EU även bidra till att regeringens arbete mot korruption inte stannar av, och att de organisationer som arbetar för transparens inte motarbetas.

Att Ukraina nu kommer ingå i ett viseringsfritt system innebär konkret att dess 45 miljoner medborgare inte behöver söka visum när de reser till ett Schengenland. Men det innebär framförallt att EU skickar en viktig signal, i en svår tid, till det ukrainska folket om att Europa står på deras sida. Vid voteringen i Europaparlamentet var det bara Sverigedemokraterna, bland de svenska partierna, som tryckte på nej-knappen.