Det vi pratar om är en asfalterad yta med några enklare, mobila trähinder som ställts dit av engagerade människor. Detta medborgarengagemang som man i kommunen så ofta efterfrågar och upprörs över när det uteblir.
De skejtåkare, företrädesvis ungdomar, som nyttjar Stenhagstorget, ger liv och rörelse till ett område som annars skulle vara tämligen livlöst, med undantag av någon som rastar sin hund ibland eller något barn som gungar i den lilla lekparken intill, som för övrigt inte heller finns i detaljplanen. Eller stadsplanen som den heter, den plan från 1927 som gäller i området.
Även om den är ritad på en mycket vacker karta, så är den till åren kommen och det finns ingenting i gällande plan som säger att det inte får förekomma skejtåkning på Stenhagstorget. Asfaltsytan där åkandet försiggår ligger inom kategorin ”torg, öppna platser och gator” i stadsplanen och dit hör även lekplatsen och den angränsande gräsytan med sina fina träd.
Naturligtvis måste en stadsplanebestämmelse från 1927 tolkas för att kunna översättas till 2020 års nyttjande av mark. Om det går att säga ja till något så bör man göra det. Man måste inte säga nej bara för att man sitter på den maktpositionen.
Det finns ingen lagstiftning som säger att boende i Västervik, eller någon annanstans i Sverige, ska ha en helt störningsfri omgivning. Det är fantastiskt härligt att, som närboende, höra ungdomarna. Att det för en gångs skull finns något som hörs och märks, i den i övrigt väldigt stilla tillvaron i Stenhagen. Det är unga, friska människor vi pratar om. Självklart hörs och syns de. Och vad kan vara bättre än att de är utomhus, rör på sig, har en spontan mötesplats som de nyttjar för att de vill, inte för att de måste, och som dessutom har uppkommit på helt spontan och frivillig väg. Precis som man vill att det ska vara.
Engagemang och drivkraft är en gåva. Låt de här ungdomarna och de som hjälpt dem att bygga hinder få ha kvar sitt engagemang och sin livslust. Det här kan vara ungdomarnas första kontakt med kommunen och övriga myndigheter och kan komma att färga deras syn på dem för resten av livet.
Det finns redan många gjorda avsteg från den gällande stadsplanen i Stenhagen, just för att dess bestämmelser är gammalmodiga. Exempelvis har hus byggts (med dispens) på större yta än vad som anges i planen och transformatorstationen vid torget saknar E-område men den står där ändå.
Kommunen pratar om att ta fram en ny översiktsplan och detaljplan. Den proceduren kommer att ta lång tid. Det kan ta flera år innan vi har en ny laga kraftvunnen detaljplan i området. De här ungdomarna har tröttnat för länge sedan innan det finns en anordnad skejtpark i stan och kanske de har satt sig ner, passiva bakom sina skärmar istället, för att hamna i sjukvårdsstatistiken senare i livet.
Bara för att folk har ringt och klagat innebär det inte per automatik att deras klagomål är befogade. Klagomål är per definition subjektiva och varje klagomål måste därför undergå en objektiv bedömning. Har det gjorts bullermätningar, vad visar de och vilka riktlinjer har använts som jämförelse? Generellt så tillåter riktlinjer för buller högre ljudnivåer dagtid än nattetid. Natten börjar oftast kl 22 enligt sådana riktlinjer. Är det inte fritt fram att höras lite då, åtminstone fram till kl 22? Har det gjorts några ansträngningar för att tillgodose både de närboendes och skejtåkarnas önskemål, den ädla konsten i att samsas om det gemensamma utrymmet? Marken är ju allmän platsmark, det vill säga mark som är avsedd för ett gemensamt behov.