Att lägga ner "nattis" och göra nedskärningar inom skola och barnomsorg är ett svek mot barnen och deras familjer, anser skribenterna.
FN:s resolution om mänskliga rättigheter är plattformen för Tankesmedjan Innsaei. Där ingår också barnkonventionen, som vi i Sverige har antagit som lag.
Från artikel 3 kan vi läsa ”Konventionsstaterna ska säkerställa att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för omvårdnad eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal och lämplighet samt behörig tillsyn”.
Västerviks kommun har också tagit ett beslut om att barnperspektivet ska tas upp i varje beslut som tas i kommunal regi. Är det så att kommunen bryter mot det beslutet och även barnkonventionen?
Kommunen som arbetsgivare kan tvinga kvinnor ut i ofrivillig arbetslöshet för nu ska ”nattis” läggas ner. Ofta är det kvinnor med obekväm arbetstid i kommunal och regional verksamhet som drabbas och med det även barnen. Nattis har uppkommit utifrån ett behov av omvårdnad som behövs dygnet runt. För att det ska fungera måste det skapas förutsättningar. Nattis är en sådan förutsättning. Dessa kvinnor har en viktig samhällsfunktion, då de tar hand om våra barn, gamla och sjuka. Skolminister Lotta Edholm uttalar sig om att skolan aldrig fått mer pengar än just nu, men det visar sig att det aldrig förhållit sig så. Regering och riksdag har det fulla ansvaret för att vi ska ha tillräckligt med resurser och kvalitet i skolan, så kommunerna kan upprätthålla skollagen.
”En bra skola är det viktigaste vi kan ge våra barn”. Ett uttalande från politiken i Västerviks kommun. Men nedskärningarna fortsätter oförtrutet sedan kommunaliseringen på 90-talet. Vi har fallit långt ner på listan för skolkvalitet, där vi före kommunaliseringen toppade och hade väldens bästa och jämlikaste skola. Staten tar inte ansvar för skolan och statsbidragen har hela tiden skurits ner. SKR (Sveriges kommuner och regioner) begärde cirka 20 miljarder kronor inför 2023 till kommunal och regional verksamhet för kostnadsökningar bara för att upprätthålla samma kvalitet. Det blev 6 miljarder. Våra politiker på nationell nivå sätter inte detta i samband med nedskärningarna i förskola och skola. I 30 års tid har alla regeringar, oavsett partifärg, skurit i verksamheterna.
Samhället vilar på utbildning, att alla kan läsa, skriva och räkna, vilket är absolut nödvändigt om vi alla ska klara att leva i ett informationssamhälle. Som det ser ut idag har vi ingen likvärdig skola. Bara i Västervik slår vi ut 20 procent av alla ungdomar efter årskurs 9. De kommer inte in på ett nationellt program på gymnasiet. Fortsätter vi att svika våra barn genom alla dessa nedskärningar kommer den gruppen att stadigt öka. Det är som om samhället stjäl dessa barns rättigheter, att kunna leva ett bra och rikt liv.
Tankesmedjan Innsaei, Kenneth Hardy Axelsson, Boel Runesson, Lars Övling och Roy Karlsson.
Det moraliska ansvaret som kommunpolitikerna ska ta är att sluta med nedskärningar och tvinga staten ta ansvar för det uppdrag de har givit kommunerna. Staten har beslutat att kommunerna ska vara huvudmän för vårt grundläggande utbildningssystem, då måste staten ta ansvar och skicka med tillräckligt med statsbidrag, för att garantera barns skolutbildning. Först då kan kommunerna uppfylla de krav som våra lagar ställer.
Det är inte så att det inte finns pengar. Statens finansiella överskott var 1 780 miljarder 2022 och har inte minskat i omfång. Det går att återupprätta svensk skola, men då måste politikerna på nationell nivå förstå sambandet mellan indragna statsbidrag, nedskärningar, psykisk ohälsa, orättvisa och ökad kriminalitet.
Boel Runeson, Kenneth Hardy Axelsson, Roy Karlsson, Lasse Övling
Tankesmedjan Innsaei