Nu när nyåret passerat är det dags att summera 2016. De flesta är överens om att det inte var något vidare år. Agerandet från den Socialdemokratiskt ledda majoriteten i landstinget utgör inget undantag. Redan från början gav S, MP och V landstingets förvaltningar sämsta möjliga utgångsläge. Den rödgröna majoritetens budget byggde på fromma förhoppningar om att kostnader för inhyrd personal och de fleråriga underskotten i sjukvården skulle försvinna.
År 2015 betalade landstinget 138 miljoner kronor för inhyrd personal. Denna kostnad har ökat årligen, då landstinget fått allt svårare att rekrytera egen personal. Förutom att personalkrisen skapat ytterligare kostnader har det även inneburit en sämre kontinuitet för patienterna och ökad arbetsbelastning för de egna medarbetarna. Utvecklingen accelererade under 2016, och de rödgrönas agerande är en högst bidragande orsak.
I mars kom första indikationen på att kostnaden för inhyrd personal ökade markant. Ändå låtsades de rödgröna som ingenting. Nu har vi facit: kostnaden ökade med 26 procent under perioden januari-oktober 2016 jämfört med 2015 och kommer att landa på cirka 168 miljoner kronor.
De rödgröna anklagar gärna Alliansen för att vilja privatisera sjukvården. S, MP och V har som framgår enligt ovan genomfört den största privatiseringen i landstingets historia. Står man midjedjupt i gödselstacken är det lätt att kasta dynga på andra, men det luktar ändå mest om en själv.
Efter sommaren upptäckte de rödgröna det alla räknekunniga varnat för sedan i mars; kostnaderna för inhyrd personal skenade. Paniklösningen var att införa höststängningen som förlängts till vinterstängning av ett stort antal vårdplatser. I december kunde vi läsa i media att det var fullt på sjukhusen. Då har ändå inte den riktiga halkan slagit till och inte influensan eller vinterkräksjukan.
Panikstängningen av vårdplatser har kritiserats av fackförbund, patienter och av oss i Alliansen. Den kvarvarande personalen går på knäna. Bristen på dialog har lett till ilska, uppsägningar och sjukskrivningar. Det ansvariga landstingsrådet Lena Segerberg (S) säger sig ”inte fått några signaler om överbeläggningar” när media nyligen uppmärksammade att det var överfullt på länssjukhuset i Kalmar.
Sammanfattningsvis har 2016 visat vad S med stödpartierna MP och V i den politiska rödgröna majoriteten verkligen går för. Den antagna budgeten saknar verklighetsförankring. De ignorerade tidiga varningssignaler om skenande kostnader för inhyrd personal. De förvärrade personalkrisen genom bristen på dialog med fackförbund/medarbetare och de lät tjänstemannaväldet gå så långt att det är media som larmar och berättar för dem när sjukhusen är överfulla.
Det är inte konstigt att landstinget har svårt att rekrytera personal när själva den politiska ledningen utgör ett arbetsmiljöproblem.