Licensjakten efter lodjur startar den 1 mars och pågår i en månad. Något som skribenten är kritisk till.
Kommersiella aktiviteter som annonsering, köp, byte, försäljning eller förevisning av lodjur, lodjursskinn eller andra delar av lodjur, är förbjudna enligt artikel 8.1 i rådets förordning. Trots detta kan jägaren få tillstånd att bedriva handel med skinnet och kraniet. Detta ordnas med hjälp av ett citesintyg från Jordbruksverket.
Det är förbjudet enligt art- och habitatdirektivet ”att avsiktligt störa dessa arter, särskilt under deras parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder”. Ändå jagas nu lodjuren i sin parningstid. Även det ett lagbrott alltså.
Hur många undantag får det egentligen göras? Här är det brott mot tre olika regler:
- Lodjur får inte jagas.
- Djur får inte störas under parningstid mm.
- Försäljning med delar av lodjur är förbjudet.
Jag får inte ihop detta. Varför över huvud taget ha några regler när det kan ges hur många undantag som helst?
Vilda djur skyddas inte av djurlagstiftningen. Om det finns några regler så är det viktigt att de följs, och inte ständigt görs undantag. För då blir de vilda djuren fullständigt skyddslösa.
I hela Sverige finns idag enligt Naturvårdsverkets beräkningar endast cirka 1 450 lodjur. I Kalmar län finns enligt länsstyrelsens beräkningar cirka 96 lodjur. Under mars månad kan 32 av dessa lodjur i Kalmar län komma att dödas, det vill säga en tredjedel av alla lodjur i länet.
Lodjuren omvandlas från levande, kännande, vackra, skygga lodjur till troféer – ett skinn på någons vägg eller golv och ett kranie i någons bokhylla. Eller så blir lodjuret uppstoppat av någon konservator att stå i någons vardagsrum.
Under tiden för jakten åtföljs honan av sin årsunge. Både mamman och ungen får dödas. De kommer att jagas av två starka, uthålliga hundar. När till slut mamma och unge inte orkar springa längre tar de sin tillflykt upp i ett träd. Där skjuts de sedan ner av jägaren som via hundens GPS följt jakten. Lodjuret blir först berövat på sitt liv och därefter även sin vackra päls. Jägaren lägger ett eller flera snitt och drar av skinnet efter att länsstyrelsens personal har inspekterat lodjuret. Sedan överlämnas ”flådd kropp inklusive huvud till Länsstyrelsen enligt överenskommelse med besiktningspersonal” som det står i beslutet. Vidare ”kroppen ska vara komplett, dvs. alla tår (exklusive klor), alla svanskotor, kraniet samt (för hanar) testiklar ska medfölja kroppen”.
Man jagar inte lodjuren för att överleva, ej heller behöver någon dess päls för att värma sig med. Jakten är en nöjes- och troféjakt. Dessutom ett grovt djurplågeri.
Viltförvaltningsdelegationer i länen består till stor del av jägare och andra jaktintressenter. Dessa delegationer är rådgivande till länsstyrelserna som fattar de avgörande besluten om hur många lodjur som får dödas. I jaktmedias och Naturvårdsverkets värld omnämns djuren ständigt som förnybara resurser.
Föreningen Jaktkritikerna vill att lodjursjakten stoppas. Inga lodjur borde dödas. Om jakten inte går att stoppa så vädjar vi till länsstyrelsen att inte tillåta jakt i parningstid, i användning av lösa hundar, inte tillåta hagelgevär.