Efter snart två mandatperioder med världens första feministiska regering ser vi hur det går med jämställdheten i vårt land. Att utse Sveriges första kvinna på statsministerposten kan aldrig gottgöra det faktum att regeringen har haft en misslyckad feministisk politik.

Kvinnors otrygghet har ökat markant de senaste åren. Varje år utsätts tiotusentals kvinnor i Sverige för hot, misshandel och våldtäkt. Våldtäktsanmälningar läggs på hög och brottsoffer får inte upprättelse trots att de tagit sig mod att göra en anmälan.

Vi har fortfarande en ojämlik och ojämställd sjukvård där kvinnosjukvården nedprioriteras. Det finns ställen i vårt land där gravida kvinnor får åka flera mil till närmaste mödravårdscentral. Kvinnor får sällan rätt behandling om de lider av dolda kvinnosjukdomar för att vi har för lite forskning och kompetens. Förskrivningen av antidepressiva läkemedel är störst hos kvinnor.

Utmattningssyndrom har ökat hos kvinnor och kvinnor har svårt att kunna kombinera föräldraskap och arbete. Familjer är helt beroende av hur föräldraförsäkringen utformas och att den är så flexibel som möjligt. Ju mer fyrkantiga system som skapas, desto sämre passar de olika familjer. Trots detta vill de rödgröna kvotera och låsa in ännu fler föräldradagar. Företagsklimatet och villkoren framförallt för småföretagare har ännu inte förbättrats, vilket behövs för att fler kvinnor ska kunna driva egen verksamhet.  

När unga flickor och pojkar får sin frihet begränsad och rättigheter åsidosatta på grund av hedersrelaterade motiv måste samhället agera. Oskuldsnorm, tvångsäktenskap, släkt och familj som kontrollerar och övervakar för att de inte ska umgås med vilka de vill. Det har blivit mer regel än undantag i flera områden i Sverige.  

Listan kan göras lång. Den politik som styrt drabbar vardagen och livet hårt för verklighetens kvinnor och är ett kvinnosvek av den regering som kallar sig feministisk.  

Socialdemokraterna skriver politisk jämställdhetshistoria genom att ge Sverige den första kvinnan på statsministerposten. Det är alltid positivt när kvinnor krossar glastak, men ur ett feministiskt perspektiv är det inte mycket mer att slå sig på bröstet för. Politiska symboler kan aldrig kompensera för det kvinnosvek som under flera år har drabbat Sveriges kvinnor.

Bokslutet för den feministiska regeringen är tydligt. Det behövs en ny regering.