Hur kunde fantasier, fördomar och exempel från fjärran länder, de äldsta mer än 100 år gamla, få ett sådant genomslag i medier och politiska församlingar?
Valåret 2018 tömde jag svenska arkiv på allt om djur på svenska cirkusar och granskade all den forskning som Djurens Rätt och deras paraplyorganisation Eurogroup for animals hänvisade till. Det fanns inget stöd för de påståenden som cirkulerade. Kommunstyrelsens ledamöter i Västervik har fått rapporten, som granskats av Sveriges Lantbruksuniversitet.
Fakta är följande.
Alla vilda djur relevanta för cirkus förbjöds 1960 i Sverige, utom elefanter och sjölejon. De två sista elefanterna och det sista sjölejonet pensionerades på frivillig väg 2013. Sedan dess har Sveriges cirkusföretag krävt ett omedelbart förbud utan övergångsperiod. Jag har själv framfört kravet vid två regeringsuppvaktningar.
Under de senaste 20 åren har som mest 150 djur turnerat med cirkusar i Sverige. Cirkus är det enda område där det är möjligt för myndigheter att kontrollera alla aktörer och varje enskilt djur flera gånger varje år, under turné och i vinterkvarter, vilket också sker. I Sverige finns 305 000 mjölkkor, 360 000 hästar, 880 000 hundar och 1,4 miljoner katter.
I brist på fakta, trummade Djurens Rätt medvetet på en klangbotten av rasistiska fördomar om kringresande under kampanjtemat Circus Extreme Pain. Samtidigt ägnade sig nycirkusens finkulturella svans åt krypskytte mot vad de kallar gammelcirkus. Det värsta övertrampet var en krönika i Helsingborgs Dagblad där två lätt identifierbara medarbetare på en svensk cirkus jämställdes med rumänska tiggare.
För oss som arbetar med cirkus var det som om världen blivit galen.
Det här svärtade ned allt som har med cirkus att göra. Själv drev jag en tältvarieté i Fårhult. 2017 var vi dimensionerade för 2 100 åskådare. Det kom 64 och vi tvingades lägga ned. Det räckte med ett cirkustält för att publiken skulle försvinna.
Mitt i allt detta sprang ett enigt kommunfullmäktige i Västervik djurrättsaktivisternas ärenden, genom att förbjuda uthyrning av mark till cirkusar med djur som inte förekommit i Sverige på 60 år. Det skapade för cirkuskonsten massiv och negativ medial uppmärksamhet och fick andra kommuner att följa efter.
Verksamheten i Fårhult drevs professionellt, vilket betyder yrkesmässigt, i ett företag med F-skatt. momsregistrering och av Skatteverket godkänt kassaregister. Vårt mål var att ta ut lön för nedlagt arbete och betala kommunalskatt. Dessutom agerade jag som branschföreträdare. 80 procent av Sveriges turnerande cirkusar, mätt som omsättning, slogs ut på några få år..
Ett enigt kommunfullmäktige valde att lyssna på utifrån kommande djurrättsaktivister, istället för på en lokal företagare. Är vi som driver småföretag i Västervik inte mer värda?