Det senaste man kunde läsa om den gamla Roddklubben är att någon klottrat otidigheter på fasaden. Det är en sorglig och samtidigt talande utveckling. Möjligen är skadegörelsen ett uttryck för vad många Västerviksbor känner inför bygget. Det som skulle bli en allmän plats med kafé och kanotuthyrning blev en avstängd plats med bostadshus. En känsla av frustration är förståelig, men det är inte helt givet vart den ska riktas. Frågan är vad kommunen lärt sig av ärendet för att det inte ska inträffa igen.
Det har varit en lång process med ett antal juridiska turer, som inte låter sig sammanfattas här. Men ett försök att sammanfatta var vi står idag kan se ut så här. Fastighetsägaren äger rätteligen tomten med byggnader, vilka han dock inte får bo i. Han får inte heller ha någon grind eller skyltar som begränsar allmänhetens tillträde till fastigheten. Han har bygglov och giltig strandskyddsdispens. Men synes inte ha några avsikter att bedriva någon verksamhet för allmänheten på området.
Vad kommunen har för möjligheter att bryta detta dödläge får framtiden utvisa. Men risken är överhängande att frågan låser sig i detta läge under lång tid framåt. Till föga nytta för både fastighetsägare och kommuninvånare.
Frågan som måste ställas är hur vi hamnade här. Är allt bara en enskild persons fel som med ont uppsåt försöker roffa åt sig av allmänhetens utrymme? Och som trodde att det skulle kunna ske utan större uppmärksamhet. Men att denne missförstod det principiella värdet som området har för Västerviksborna. Det var i så fall en fundamental felbedömning.
Eller har någon företrädare från kommunen i något skede signalerat möjligheter till fastighetsägaren som inte har bäring? Vilket fastighetsägaren själv har påstått.
Trodde verkligen tjänstemännen på miljö- och byggnadskontoret att en person vill lägga ett antal miljoner på ett kafé med kanotuthyrning? Det måste i så fall vara en ovanligt hängiven kanotentusiast.
De är måhända inte handläggarnas uppgift att bedöma den ekonomiska bärigheten för att olika projekt ska få bygglov. Men i det här fallet finns stora tveksamheter kring syftet med bygget. I sådana fall ligger det i kommunens intresse att från början vara övertydlig med villkoren i ärendet.
Kommunen måste rannsaka sig och fundera på om något gick fel från början. Oavsett hur detta ärende utvecklar sig finns här lärdomar för att undvika likande situationer i framtiden.
Kommunens företrädare, höga som låga, ska inte fatta beslut eller påverka ärenden så att de gynnar eller missgynnar vissa personer framför andra. Lika lite ska innevånare ta lagen i egna händer och börja sabotera egendom som är lagligen förvärvad och uppförd. Lagen ska gälla lika för alla. Även i Västerviks kommun.