Kommentar till Eva Johanssons krönika den 25 februari: "Att gå med en tickande bomb i munnen".
Grattis till en bra krönika, skriven med inlevelse, självironi och allvar!
Men texten kan tyda på att patienten är ganska oinformerad om den planerade behandlingen?
”I förra veckan var jag på ett akut tandläkarbesök. Det gick våldsamt till när tandläkaren tog bort en gammal amalgamfyllning från barndomens 60-tal och ersatte med en modern lagning. Så kändes det i alla fall för mig, fast tandläkaren så klart gjorde vad hon skulle, vilket jag är glad för. Vi är många i min generation som går omkring med en tickande bomb. Så beskrevs amalgamplomber i en artikel i en av rikstidningarna för en tid sedan. Amalgam åldras och fyllningarna spricker, då blir det lätt infektion och tandvärk.”
Ett tandläkarbesök kan innebära både känslor och negativa upplevelser. Kanske kan det bero på kontakter med tandvården i barndomen?
Där har det lyckligtvis hänt mycket positivt fram till nutid! Men Socialstyrelsen saknar anvisningar för amalgamsanering, trots att närmare hälften av den vuxna befolkningen fortfarande har amalgam i tänderna.
Här kommer några aktuella fakta och råd, för den som inte redan vet och kanske ”har en tickande bomb i munnen”? (krönikörens ord)
Bra att veta:
• Borrning i amalgam kan skada både patient och personal.
• Amalgam består till hälften av kvicksilver och vid borrning, då fyllningen värms upp, avges mycket kvicksilverånga.
• Man ska borra så lite som möjligt och lyfta bort amalgamet i bitar.
• Skyddsutrustning behövs både för patient och personal.
• Patienten bör skyddas av så kallad kofferdam och erbjudas skyddsglasögon under behandlingen.