Det nya normala arbetslivet kräver frivillighet

Sju av tio arbetsplatser planerar att varva kontoret med distansarbete när restriktioner om hemarbete tas bort. Det visar en undersökning bland Unionens arbetsmiljöombud.

Alla har rätt till ett bra, tryggt och utvecklande arbetsliv, oavsett om man kan eller vill jobba hemma eller på kontoret efter pandemin, skriver debattörerna.

Alla har rätt till ett bra, tryggt och utvecklande arbetsliv, oavsett om man kan eller vill jobba hemma eller på kontoret efter pandemin, skriver debattörerna.

Foto: Isabell Höjman/TT

Debatt2021-08-13 05:12
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Majoriteten av dem som jobbat hemma tycker att det har varit positivt. Man har bland annat upplevt en bättre balans mellan arbete och fritid – en viktig fråga för Unionens medlemmar. Nu vill man tillbaka till arbetsplatsen men fortsätta jobba hemma på deltid. 

Hur arbetslivet efter pandemin ser ut vet vi inte, men vi kan vara säkra på att det nya normala arbetslivet kommer att se annorlunda ut - även för dem som måste eller väljer att jobba på kontoret.  Det ställer krav på oss i Unionen, arbetsgivarna och staten att se över regler och avtal för att anpassa dem till nya arbetssätt. 

Arbetsmiljölagen gäller både vid arbete på kontor och i hemmet. Det handlar om att se omedelbara arbetsmiljörisker men också att förebygga ohälsa. På vissa områden, till exempel arbete vid en datorskärm, är reglerna detaljerade, på andra områden är de inte lika tydliga. Men lagen gäller likväl. Ett systematiskt arbetsmiljöarbete ska bedrivas på alla arbetsplatser för att identifiera risker, och i det arbetet spelar fackliga förtroendevalda på arbetsplatsen en viktig roll. Det säger sig självt att ett regelbundet arbete i hemmet ställer nya krav på chefen när det gäller hur man gör en riskbedömning, åtgärdar och följer upp, och hur man regelbundet samverkar med arbetstagarna i arbetsmiljöarbetet.

Det finns de som inte vill jobba hemma, eller som av olika anledningar har svårt att jobba hemma. Om man är ny på arbetsmarknaden eller på arbetsplatsen, eller har en funktionsnedsättning, kan rutiner, sammanhang och närvaro av chef och kollegor vara mycket viktigt. Eller så har man helt enkelt inte möjlighet att arbeta hemma ostört. Hemarbete får inte bli en klassfråga. Det får heller inte bli en jämställdhetsfälla, där hemarbete blir lösningen för att kvinnor som tar huvudansvar för barnen ska få livet att gå ihop. 

Än mer komplexa frågeställningar handlar om vilka effekter ett omfattande och varaktigt distansarbete får för arbetsplatsen som helhet och för dem som måste, eller väljer, att jobba på kontoret. För en god arbetsmiljö handlar också om gemenskapen på arbetsplatsen. Och hur får vi möten att fungera bra där hälften är med fysiskt och hälften digitalt? Finns det risk för att de som ofta jobbar hemma halkar efter i karriären eftersom man sällan är med ”där det händer”. Hur fångar chefen upp stress och psykisk ohälsa när man sällan ses på riktigt? Finns det risk för att företag drar ner på kontorsyta och lämnar anställda utan möjlighet att välja om de vill jobba på distans eller inte? 

Alla har rätt till ett bra, tryggt och utvecklande arbetsliv, oavsett om man kan eller vill jobba hemma eller på kontoret. Det finns inga enkla eller färdiga svar på detta, men ett par saker vet vi i Unionen: 

✔ Att frivilligheten är central. Unionen vill inte se en utveckling där arbetstagare tvingas till hemarbete för att arbetsgivaren vill det eller för att kontorsytan har krympt till en skolåda.

✔ Att ett ökat hemarbete måste leda till ett bättre arbetsliv och inte till att människor stängs ute från arbetsmarknaden. Riskerna med hemarbete är ojämnt fördelade och det finns en risk för att individer kommer i kläm. De som inte har förutsättningar, vilja, eller av andra skäl inte mår bra av hemarbete måste kunna lita på att det finns en fungerande arbetsplats att komma till.