Jag delar inte i alla stycken de åsikter som ledarskribenten framför i VT:s ledare 13 mars.
Att under pandemin helt – eller delvis – befria en bransch som exempelvis restaurangbranschen från tillsynsavgifter kan vara en av flera åtgärder som bedöms rimliga. Att denna åtgärd sedan ska permanentas och även omfatta andra branscher finner jag ologiskt och felaktigt.
I ledaren sägs bland annat:
"Det är i regel privatpersoner som äger och driver företagen. Det gäller i synnerhet restaurangbranschen. Det är dessa privatpersoner som i förlängningen drabbas av avgifter för tillstånd och tillsyn."
Enligt min uppfattning är det inte privatpersoner eller bolag som äger restaurangerna som ”drabbas”. I förlängningen är det gästerna som på mat- och/eller dryckesnotan betalar exempelvis livsmedelstillsyn och brandsyn för att ta två exempel på tillsyn. Detta ser jag som högst rimligt eftersom det är för deras skull tillsynen utföres. Det finns inga skäl att skattekollektivet, där huvuddelen – bland annat många äldre – aldrig har råd att komma i närheten av restaurang, ska stå för dessa kostnader.
Avslutningsvis kan jag inte undgå att i sammanhanget göra reflektionen att restaurangbranschen, under icke pandemitider, måste vara lönsam om man ser till antalet nyetableringar och de starka ekonomiska intressen som ligger bakom utvecklingen framför allt i större städer.