De olika linjerna motsvarade olika partigruppers syn, men alla innebar egentligen avveckling av kärnkraften, Linje 3 i snabb takt, de övriga senast då existerande eller under byggnad varande reaktorer tjänat ut. Linje 2 som företräddes av Socialdemokraterna och Folkpartiet, fick flest röster. Det innebar att vi beslutade om:
✔ En successiv avveckling i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft.
✔ Ett offentligt ägande där Kärnkraftverk och andra framtida anläggningar för produktion av elektrisk kraft av betydelse skall ägas av stat och kommun.
✔ Att energihushållningen bedrivs kraftfullt och stimuleras ytterligare. De svagaste grupperna i samhället skyddas.
Jag var 4 år gammal när folkomröstningen genomfördes och var av den anledningen inte speciellt insatt eller intresserad av beslutet.
Idag drygt 40 år senare är jag en samhällsintresserad, engagerad medborgare och politiker i Västerviks kommun, som försöker förstå hur vi på bästa sätt ska klara av de utmaningar vi har för att skapa ett hållbart samhälle.
Beslutet som det svenska folket tog år 1980 är egentligen inte så mycket att fundera över. Vi kan konstatera att beslutet togs utifrån det man visste då och de fakta som fanns presenterade.
Men på 40 år har det hänt otroligt mycket och de generationer som röstade 1980 och fortfarande lever idag, kan med all säkerhet vittna om hur snabbt utvecklingen har skett fram till idag. Vi kan också konstatera hur den allt snabbare utvecklingen och forskningen förändrar förutsättningarna för oss och därmed också de synsätt och den faktagrund som vi använder oss av när vi tar ställning i våra beslut och allmänt tyckande. Tillgången till information har också gjort att vi på ett mycket effektivare sätt kan ta del av flera olika sorters fakta och infallsvinklar, både när det gäller positiv och negativ utveckling men också genom tillgång till data förstå kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser.
Det stora problemet är att vi idag fortfarande lutar oss mot det beslut som togs i folkomröstningen år 1980 och som dessutom betydde att det svenska folket hade att välja mellan 3 olika ”Nej till Kärnkraft”.
Idag ser vi hur utvecklingen driver fram behovet av en hållbar och säkrare samt stabilare elförsörjning. Sveriges konkurrenskraft och välfärd förutsätter god elförsörjning. Vår vardag är helt beroende av el och samhällskritiska system får allvarliga problem vid längre avbrott. Dessutom är en omfattande elektrifiering av industri och transporter helt avgörande för klimatomställningen. I dag står kärnkraften för 40 procent av den svenska elproduktionen. Tillsammans med vattenkraft innebär kärnkraften att vårt elsystem har betydligt lägre klimatpåverkan än fossildrivna länder.
Kärnkraften spelar alltså en central roll för svensk fossilfri elförsörjning. FN:s klimatpanel pekar ut kärnkraft som en viktig del av klimatproblemens lösning och för att nå de globala klimatmålen måste kärnkraften i världen öka med mellan 90 och 200 procent. Det gäller även här, om Sverige ska klara av att möta klimatutmaningarna behövs utbyggd kärnkraft.
Frågan om hållbarhet och om kärnkraft är en tvärpolitisk fråga som förtjänar en ny folkomröstning där alternativen ja och nej bör vara valbara och där vi medborgare får göra val utifrån dagens fakta och framtidens visioner. Att göra frågan om kärnkraft till en partifråga inte demokratiskt!