Alla som haft förmånen att möta lodjur brukar beskriva att de haft en fantastisk naturupplevelse och när man undersökt vilka vilda djur som är ”populärast”, hamnar lodjuret ofta i topp. Det är med andra ord livskvalitet att få möta detta nordiska kattdjur.

Lodjuret är strikt skyddat och fridlyst inom EU, men undantag ges och det är ett sådant Sverige använder sig av när man har licensjakt. I Kalmar län har lodjuren blivit fler och därför ökas nu tilldelningen vid vinterns jakt.

Så till frågan i rubriken – varför? Är det för att lodjuren ställer till skada genom att döda tamdjur? Nej, det är ett dåligt argument, då angreppen här i länet i stort sett är lika med noll. Om problem skulle uppstå finns alltid möjligheter att skyddsjaga individer som dödar tamdjur. Konkurrerar lodjuren med jägare genom att ta rådjur? Så är det naturligtvis, men då ska man också vara medveten om att lodjuren tar rödräv, som de uppfattar som konkurrenter om mat. Rödrävens predation på rådjurskid är kanske ett större problem. Dessutom är det problem med stora klövviltsstammar, framför allt dovhjort, som förorsakar omfattande skador till exempel för lantbrukare. Även en och annan vildsvinsunge blir säkert också lodjurens byte.

Nästa argument skulle kunna formuleras som att det är en jakt som betyder mycket för många jägare. Inte heller det argumentet håller, eftersom 97 procent av de svenska jägarna inte deltar i lodjursjakten!

Vad återstår då? Troféjakt? Ja, men hur många accepterar och tycker att det hör hemma 2021? Att följa uppgjorda förvaltningsmål? Det känns oerhört stelbent och fyrkantigt, när vi skulle behöva fler lodjur och inte färre för att hålla ner klövviltstammarna.

Det är dags att organisera ett lodjursuppror och visa att det stora flertalet av oss vill se levande lodjur och inte döda, efter ett dödande som ofta innebär att de blir uppjagade i ett träd och sedan nedskjutna.