Vi har hamnat i en återvändsgränd, engelsmännen kallar det ”dead end”, när det gäller vår biogas, dess fordon och när det gäller ny kärnkraft i Sverige.
Bussbranschen i Sverige har sedan länge betraktat satsningen på biogasbussar som en återvändsgränd. Biogas till fordon har aldrig funnits till på grund av sina egna meriter utan på grund av olika politiska beslut. Detta innebär att det idag nästan uteslutande används biogasfordon inom politiskt styrda verksamheter såsom inom regioner och kommuner. Vilket kostat skattebetalarna åtskilliga miljarder.
Denna desperata kamp för biogasens bevarande har skapat olika avarter av politiskt berättigande, som till exempel att man kallat biogas på matavfall för en miljöresurs. Detta har inneburit att verkliga åtgärder att minska matavfallet har försvårats. En kanske ännu allvarligare åtgärd har varit att uppmuntra till att destruera den prima råvaran gödsel för produktion av biogas. En motivering, och oftast den enda, har varit att det är bra med alternativ.
Detta har tyvärr inneburit att betydligt bättre alternativ, baserat på skogsråvara, kraftigt har försenats. Biobränslen för ersättning/inblandning i fossila bränslen är därför idag en bristvara som till stor del nu måste importeras. Användning av biogasfordon håller på att helt kollapsa. De senaste fem åren avregistreras det fler biogasbilar än det nyregistreras (car.info).
Det är samma problem med ny kärnkraft i Sverige som för biogas, den lever inte på sina egna meriter. Man måste använda sig av osanna begrepp så som att kärnkraft är fossilfri och hållbar. Detta upprepas gång på gång av politiker och av media i hopp om att ljuger man tillräckligt många gånger finns det de som tror att det är sant.
Brytning och sedan beredning av uranbränsle generar också bland annat mycket fossilt CO2, vilket betyder att kärnkraft genererar cirka 10 gånger så mycket CO2 per producerad KWh el som från sol och vindproduktion. Men det är troligen inte så intressant att tala om då uranbränslet importeras från Ryssland. Vattenfall tar inte heller med CO2 utsläppen från uranbränsletillverkningen i sina beräkningar eftersom man inte har förstahandsinformation.
EU har nu också kommit med ett nykonstruerat uttryck, ”temporär uthållig kärnkraft”. Uttrycket ska nog mer ses som att det är grönt ljus för de EU-länder som vill bygga ny kärnkraft under de närmaste decennierna för att fasa ut sin kolbaserade elproduktion. Därav ordet temporär.
De nya storkonsumenterna av el – stål utan kol och batterifabrikerna – har tydligt sagt att de vill ha förnyelsebar el och inte någon kärnkraftsel.
Det är mycket troligt att de sex återstående kärnreaktorerna i Sverige hålls i drift så länge det är ekonomiskt rimligt och tekniskt möjligt. Detta torde innebära en fortsatt drift under ytterligare 30-40 år. De som förespråkar ny kärnkraft för alltså en hopplös kamp och detta får nog ses som en politisk snuttefilt i brist på en mer trovärdig agenda.
Sist men inte minst så har Sverige tillsammans med Norge också en mycket stor potential till att minska elkonsumtionen då Sverige har dubbel så hög elkonsumtion, räknat per person, som övriga EU-länder och Norge än mer.