Carl-Wiktor Svensson, KD, vill att man inför skottpengar på storskarv.
För ett par hundra år sedan var storskarven i det närmaste utrotad i Sverige. Sedan dess har populationen vuxit kraftigt och utvecklingen accelererar. Resultaten för 2023 års inventering visar på en kraftig ökning av den häckande populationen av storskarv i Sverige sedan 2012. Sammanlagt räknades 74 767 bon i 224 kolonier jämfört med 40 958 bon och 169 kolonier år 2012.
Antalet kolonier och bon har ökat i de flesta län, särskilt i Kalmar, Blekinge, Västra Götalands och Östergötlands län. Majoriteten av de häckande storskarvarna, över 64 000 bon i 147 kolonier, återfanns i kustmiljöer medan ungefär 10 000 bon i 77 kolonier återfanns i sötvattensmiljöer.
Storskarven utgör inte sällan ett problem där den slår sig ned. Kolonierna med häckande par kan vara enorma med hundratals individer. I skarvens spår följer brist på fisk och död växtlighet. En enskild skarv kan utan bekymmer äta ett kilo fisk per dag – inte sällan mindre fiskar som skapar oerhörda problem för fiskbeståndets förmåga att förnya sig. Skarvens frätande spillning gör hela öar och områden till sanitära olägenheter.
Eftersom storskarven är rödlistad i EU:s fågeldirektiv är den skyddad. Det fanns tidigare en allmän jakttid på skarv men i och med EU-inträdet 1995 försvann den möjligheten. Anledningen till att man rödlistade skarven var att den – på den tiden – var en hotad art. Inventeringen från 2023 visar dock att skarven är allt annat än en hotad art. Man kan fråga sig varför man fortsatt fridlyser arter som inte är sällsynta. Att inte hålla fågeldirektivet uppdaterat och aktuellt motverkar dess syfte.
Länsstyrelsen kan besluta om skyddsjakt på storskarv. Det är dock förknippat med en hel del kriterier som måste uppfyllas, och olika länsstyrelser gör olika tolkningar av lagstiftning och fågeldirektiv.
Regeringen har därför gett Naturvårdsverket samt Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att revidera den nationella förvaltningsplanen för storskarv. I sitt delbetänkande från i fjol skriver Naturvårdsverket att det genom åren åren ofta fällts färre storskarvar än det antal som länsstyrelsen beslutat om skyddsjakt på. Man skriver: "Två orsaker som noterats är att det dels förefaller finnas bristande resurser kopplat till utförandet av jakten. Jakten ska utföras av någon som är både insatt och kompetent på området vilket kräver såväl tid som pengar. Dels att det är svårt att engagera jägare då intresset för fällda skarvar som livsmedel är lågt. Det är därför inte osannolikt att någon form av ekonomisk ersättning eller kompensation till de jägare som utför skyddsjakten skulle kunna höja intresset och därmed öka avskjutningen."
Carl-Wiktor Svensson, KD.
Jag anser att storskarvens utbredning måste hejdas. Det borde ske i två steg:
- Förmå EU att ta bort rödlistningen på skarv i fågeldirektivet
- Inför en generös skottpeng på storskarv i samband med skyddsjakt
Genom att ge våra skickliga jägare goda incitament för att delta i skyddsjakt kan vi förhoppningsvis bromsa tillväxten av storskarv och rädda delar av fiskebeståndet. Men allra viktigast är att kunna återinföra allmänt jakttid på storskarv, så att vi kan pressa ned antalet skarvar till de nivåer där populationen livskraftig utan att vara ett hot mot fiskbestånd och våra kusters växtlighet. Det är vår närmiljö och våra barns uppväxtmiljö som står på spel.
Carl-Wiktor Svensson (KD)
Kandidat i EU-valet