När landsbygdskommittén presenterade sina förslag för en levande landsbygd lyste de konstruktiva förslagen med sin frånvaro – inte minst när det kommer utbildningsområdet.
I nationell media framstår det som att Sverige enbart består av några större städer där allt händer, medan landsbygden präglas av avfolkning och arbetslöshet. Men sanningen är att många av de viktigaste näringarna finns på landsbygden. Från jordbruket och småföretagandet i söder till skogsindustrin och gruvnäringen i norr.
Insikten om landsbygdens livskraft är dock frånvarande i merparten av de 75 reformförslag som landsbygdskommittén, bestående av representanter från alla riksdagspartier, överlämnade till regeringen i början av året. Inte minst kommitténs förslag för bättre tillgång till utbildning präglas av regleringar och bidrag, istället för förenklingar för att bedriva utbildning.
Ett förslag är avskrivning av studieskulder i vissa kommuner. Ett annat handlar om att tilldelning av resurser ska ske efter hur väl utbildningar bidrar till den lokala arbetsmarknaden. Kommittén föreslår även ett statsbidrag för etablering av utbildningscentra i hela landet där olika högskolor skulle ha fasta platser. I praktiken skulle det bara innebära en detaljreglering av något högskolor och kommuner både har all möjlighet att göra och redan gör på många orter.
Vi i Centerstudenter är övertygade om att svensk landsbygd har alla förutsättningar att både leva och bidra till landets välstånd. Till skillnad från landsbygdskommittén tror vi inte att vägen dit går genom mer bidrag och ökad detaljstyrning av högskolan. Tvärtom behöver livskraftiga bygder färre byråkratiska hinder och förslag som tar dess stora potential tillvara.
Ett första steg borde vara satsningar på den i dag bortglömda yrkeshögskolan som ofta lyckas mycket bättre med att förse arbetsmarknaden med efterfrågad kompetens. Möjligheterna att bedriva många av de utbildningar som i dag sker på högskolor och universitet även på yrkeshögskolor borde därför ses över. Utbildning av sjuksköterskor, socionomer, journalister, kommunikatörer, lärare, personalvetare och fritidspedagoger samt personer som jobbar inom offentlig förvaltning är bara några exempel på vad skulle kunna ske på mindre yrkeshögskolor över hela landet. Yrkeshögskolor lämpar sig dessutom mycket bättre för privata alternativ, vilket kan täcka upp där de offentliga saknas.
Det finns gott om viktiga yrken som skulle kunna utbildas på mindre skolor över hela landet, utan att de behövde knytas till den omfattande byråkratin som omger högskoleväsendet. Fler yrkeshögskolor skulle också möjliggöra för fler att studera i sitt närområde och öka tillgången på kompetent arbetskraft i hela landet.