Att politiker förhåller sig kritiska till hur kommunens förvaltningar arbetar är ett sundhetstecken. Ett exempel har varit hur ledningen granskats när Barn- och utbildningsförvaltningen överstigit sin budget för 2019 och tvingas till besparingar. Oppositionen har tagit sitt ansvar och ifrågasatt hur detta kunnat ske, men som så många gånger förr skrapar de likt den styrande koalitionen på ytan. I Västerviks kommun granskar man siffror utan bakgrund och utvärderar resultat utan att utvärdera vägen dit. Det kommer visa sig ohållbart inför svårare tider.
Barn- och utbildningsförvaltningen har nyligen tvingats avsluta ett flertal tidsbegränsade anställningar. Debatten har handlat om nedskärningar, inte att tjänsterna aldrig borde ha tillsatts när medlen inte fanns. Att det är svårt att planera en verksamhet där budgetåret och läsåret är olika, särskilt som man inte vet alla förutsättningar när budgeten beslutas, måste respekteras. Det är dock de förutsättningar man har och måste planera utifrån. Trots det ifrågasätts inte varför rektorerna själva inom sin givna budget förväntas tillföra de resurser som elever med särskilda behov behöver. Ingen ifrågasätter varför ingen förvaltningsgemensam plan eller samordning finns för denna typ av resurser. I stället faller fokus på nedskärningar.
Ett annat exempel där intresset för de underliggande fått ge rum åt det lättåskådliga var i samband med budgetdebatterna inför 2020. Höga kostnader inom administration samt för vikarier lyftes i kommunfullmäktige. Besparingar inom dessa områden presenterades som en nödvändighet på sina håll. Oförändrade kostnader är givetvis ohållbart när intäkterna minskar, likväl som det finns gränser för nedskärningar i välfärden. Ingen ställer dock frågan om varför Västervik saknar en enhetlig vikarieförsörjning inom våra verksamheter, en åtgärd som skulle möjliggöra stora besparingar utan att göra avkall på kvalitet. Cheferna i välfärden har redan för många anställda och för mycket administration, att ytterligare skära ner inom administrationen vore ohållbart.
Man kan hävda att det inte är politikerna som bär ansvaret för hur förvaltningarna väljer att utföra sina givna uppdrag. Samtidigt har ledande tjänstepersoner fullt upp att bara hålla sina verksamheter flytande. Det behövs en politisk ledning som är villig att ställa frågorna, peka ut riktningen och om inte på eget initiativ så utifrån vad stödfunktioner som ekonomi, HR och sakkunniga inom verksamheterna kan bidra med. Ett politiskt detaljstyre får aldrig vara målet, men ansvarstagande och välunderrättade representanter för folket bör man kunna vänta sig.
Självklart måste man ha respekt för att få politiker har sina främsta kompetenser i organisationsvetenskap, ekonomi eller juridik. De som styr vår kommun har valts av medborgarna för att företräda dem på andra premisser. Vi har ett kommunfullmäktige fullt med engagerade personer som viger stora delar av sina liv åt att verka för ett bättre Västervik, en levande landsbygd och för medborgare som verkligen har livskvalitet varje dag. Det är dock dags att börja ställa krav på att de tar rodret när ledande tjänstemän inte gör det, ställer frågorna som är nödvändiga för att fatta välgrundade beslut och tar ett ansvar för att den organisation som de leder prioriterar rätt utifrån rådande förutsättningar.