Brewitz: "Slottsholmen inte för vanliga västerviksbor"

Den 7 mars delade Lennart Brewitz sina tankar om turerna kring Slottsholmen under rubriken Det var en gång en holme. Här knyter han ihop sina tankar i en avrundande del.

Flott läge vid vattnet. Men hur många ”vanliga” västerviksbor utnyttjar nya Slottsholmen? frågar sig debattören.

Flott läge vid vattnet. Men hur många ”vanliga” västerviksbor utnyttjar nya Slottsholmen? frågar sig debattören.

Foto: Karin Hertz

Debatt2019-03-14 04:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den lilla holmen i den lilla kuststaden blev nu som sagt bebyggd med ett stort höghus med ytterst dyra bostadsrättslägenheter. På bottenvåningen finns en exklusiv restaurang och hela första våningen är förvandlad till ett flott boutiquehotell. Detta för att lägenheterna på denna våning närmast restaurangen inte var så attraktiva och därmed svårsålda. Och exploatören hävdar stolt än en gång att hela detta projekt är tillägnat alla kära västerviksbor.

Men sagan om den lilla holmen och området runtikring fortsätter så sakteliga. Ett nytt tio meter högt flytande hotell med 35 rum och tillhörande båtplats ska nu byggas. Och stadens gamla kulturbyggnad Varmbadhuset ska renoveras och troligtvis sedermera också säljas till samme exploatör som för övrigt tidigare också tillskansat sig ett ganska stort antal parkeringsplatser i närområdet. Efter detta så äger och disponerar exploatören hela denna lilla holme. En holme som en gång i tiden var medborgarnas och allmänhetens holme. Motiveringen även i denna utökade exploatering är att allt görs för alla kära västerviksbor. Detta samtidigt som stadens politiker återigen står där med breda leenden i exploateringens sken.

Det som ”stör” i hela denna riksbekanta och smått sorgliga lilla saga är att denna lilla holme inte längre tillhör de vanliga medborgarna i staden och inte heller kan eller kommer att nyttjas av vanliga kära västerviksbor. Den lilla holmen tillhör numera den väl bemedlade gräddan av samhällsmedborgare som oftast inte heller är härrörande från eller boende i staden.

För hur många vanliga västerviksbor har köpt en lägenhet i höghuset? Hur många vanliga västerviksbor har ätit på den exklusiva restaurangen? Hur många vanliga västerviksbor har tagit in på boutiquehotellet? Och hur många vanliga västerviksbor kommer att tillbringa sina dagar i varmbadhusets spa? Och hur många vanliga västerviksbor badar och solar sig på de nya fina bryggorna? Och hur många vanliga västerviksbor kommer att bo på det flytande hotellet? Och hur många vanliga västerviksbor kommer att förankra sin båt i den nya tillhörande marinan?

Förvisso kommer annekteringen av denna lilla holme förhoppningsvis ge några kära västerviksbor arbete och några skattekronor kanske till och med hamnar här om de ägande bolagen är registrerade i kommunen. Men att uttrycka sig som exploatören konstant har gjort och gör, att hela denna lilla holme och alla dess faciliteter är till för alla våra vanliga kära västerviksbor, är en sanning med ytterst stor modifikation.

Men så här går det till i denna vår så cyniska, kapitalhärskande och kändisfixerade värld! Lite trist kan man minst sagt tycka! För sagan om denna lilla holme skulle med ett annat tankesätt, en annan hantering och en annan ”författare” kunnat få ett helt annat slut.