Farfar och hans bror drev ett lantbruk i Härnösand och skänkte mark plus årlig avkastning från en ko till en byggnadsförening bildad för att bygga en folkpark. Från gården avstyckades även tomter, där mina föräldrar byggde en villa.
Följden blev att jag mer eller mindre växte upp i Folkets Park. Där lekte vi barn och där såg jag dåtidens storheter som Siw Malmkvist och Hootenanny Singers. Men det bestående minnet är parkens varieté där jag som tioåring uppträdde med trolleri.
Folkparkernas varietéer och cirkus var två sidor av samma mynt. Cirkusträning ordnades i Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund, Unga Örnar, NTO, gymnastikföreningar och framför allt i Svenska Frisksportförbundet, en del av nykterhetsrörelsen.
Cirkuskonsten hade från 1940-talet även något som liknade en högskola, Furuvik utanför Gävle. Dit sökte sig föreningsskolade artister för att få hjälp att utveckla sina akter. Furuvik blev senare landets första cirkusgymnasium. Artisterna ställde upp i folkparkernas och Barnens Dags talangjakter. De fick sina första engagemang i föreningslivet, vilket fram till på 1980-talet finansierades med ideellt arbete och överskott från allehanda evenemang.
Folkparkernas Riksorganisation ordnade även ett årligt artistforum, där artisterna fick möta arrangörer, och drev tre egna varietétrupper. Mest känd var Malmstenstruppen som turnerade fram till på 1970-talet.
Cirkusarna var en integrerad del av denna folkrörelse. De var och är fortfarande produktionsbolag av samma typ som Krall Entertainment med deras årliga Diggiloo-turné. Här uppträder artister från hela världen och här fick mången svensk virtuos engagemang under sommarhalvåret.
Denna infrastruktur gjorde Sverige internationellt känt som ett drivhus för nya artister och akter. Man kan med fog tala om ett cirkusunder av samma dignitet som senare tiders pop- och dataspelsunder. Hit kom representanter för varietéer och cirkusar i Europa och USA på talangjakt. Flera hundra artister fick den vägen internationella karriärer.
Hela infrastrukturen har slagits sönder med många miljarder kronor i offentliga stöd. Den kultur som, tillsammans med ideellt arbete, finansierade föreningslivet har monterats ned. Bara de fem operahusen får tillsammans 1,5 miljarder kronor i offentliga bidrag om året och populärkulturen har reducerats till säljfrämjande aktiviteter för besöksnäringen som serveras gratis.
När jag föreläser om Sveriges cirkushistoria, känner de flesta över 60 år igen sig. Så här fungerade Sverige för inte så länge sedan. Bland yngre har en sagoberättelse om kringresande sällskap med tvivelaktig vandel etablerat sig. Det är en stor, fet lögn. Svensk cirkus är produktionsbolag, folkrörelser, föreningsliv och en oproportionerligt stor andel nykterister.