Vi är inne i februari månad. Månaden som också kallas vabruari. Barnens näsor börjar snörvla och uttaget av vab skjuter i höjden. I Sverige har vi en fantastisk möjlighet att få stanna hemma med våra barn när de är sjuka och samtidigt få ersättning från Försäkringskassan. Men på senare år har också ett nytt sätt att hantera situationen vuxit fram. Att vobba.

Att vobba innebär att man jobbar hemifrån, samtidigt som man vårdar sitt sjuka barn. När man vobbar får man alltså lön av arbetsgivaren och inte ersättning av Försäkringskassan. Att jobba och vårda barn samtidigt kan vara både en välsignelse och en förbannelse. I en ny undersökning bland Unionens medlemmar säger sju av tio att man vobbar för att hinna med sina arbetsuppgifter. Sex av tio säger att man inte har någon att lämna över jobbet till och hälften anger att de vill underlätta för sina kollegor. Fler kvinnor än män känner denna press. Få upplever det som ett direkt krav från sin arbetsgivare, men man känner stort ansvar för sitt jobb.

Många av våra medlemmar, både chefer och andra, uppskattar att kunna vobba. Att kunna jobba hemifrån när ens barn är sjukt ses som en frihet. Men naturligtvis måste utgångspunkten alltid vara barnets behov av vård. Utgångspunkten får aldrig vara ett upplevt eller uttalat tvång från arbetsgivaren att hinna med jobbet. Det är arbetsgivarens ansvar att organisationen kan hantera att föräldrar ibland blir tvungna att ägna sig åt sina sjuka barn.

Tyvärr ser vi fler och fler exempel på arbetsplatser som slimmas till ohållbara mått. Arbetet planeras utifrån att alla är på plats varje dag. Kraven på den anställdes tillgänglighet och närvaro har med andra ord ökat. Förut budgeterade man för normal frånvaro. Det borde arbetsgivare göra igen, så att människor kan förena jobb och föräldraskap. Det är en laglig rättighet. Många av våra medlemmar känner ett stort ansvar gentemot arbetsgivare och kollegor, samtidigt som man vill vara hemma när ens barn är sjukt. Med alltför slimmade arbetsplatser skapas skuldkänslor och press. Både mot jobb och familj. Det är orimligt att anställda, som jobbar jättehårt och gör allt de kan för sin arbetsgivare, ska känna på det viset.

Om du som anställd känner dig trygg med vobbandet och att ditt barn får den omvårdnad det behöver, för all del, vobba på! Kanske har du lite äldre barn som klarar sig mer på egen hand? Om du däremot känner ett tvång att klara av jobbet, trots att ditt barn är sjukt, är det något som måste åtgärdas. Då är det hög tid att din arbetsgivare tar sitt ansvar och skapar luft i organisationen. Vi kan inte tillåta att slimmade arbetsplatser äventyrar vår eller våra barns hälsa.