Höstens stora samtalsämne har varit de över sjuttio vårdplatserna på länets tre sjukhus, som plötsligt skulle fortsätta att hållas stängda efter sommaren. Till en början var beskedet att de skulle öppnas den 1 november, men sedan beslutade den rödgröna majoriteten att hålla dem stängda fram till nyår. Till att börja med hänvisade man till den stora bristen på sjuksköterskor, men efterhand har fokus allt mer blivit besparingar.
Många patienter, anhöriga och medarbetare har upplevt stor oro över vad stängningarna har inneburit. Patienter har blivit inlagda på annan klinik än där man egentligen skulle ha fått vård. En del patienter har inte fått plats på sitt närmaste sjukhus utan skickats till annat sjukhus. Personal har vittnat om en pressad arbetssituation, där beläggningstoppar hanteras med att ”stängda” sjuksalar öppnas igen, utan att mer personal har satts in. Sjuksköterskor är hårt ansträngda på grund av nya patientgrupper och andra arbetssätt än man varit van vid. Allt detta hotar patientsäkerheten.
Personer som jobbar i den kommunala hemsjukvården har beskrivit att de upplever att deras patienter måste vara sjukare för att bli inlagda och skickas hem i sämre skick än tidigare, med större vårdbehov. Vi har till och med hört läkare förklara att patienter skrivs ut innan man egentligen bedömt det vara medicinskt motiverat, ”för att man ska kunna uppvisa en beläggningsstatistik med tomma vårdplatser”, allt i syfte att bekräfta tesen att det var rätt att stänga vårdplatserna.
Nu meddelas att sex av de 28 stängda vårdplatserna i Västervik, sex av drygt 70 vårdplatseri hela länet, kommer att öppnas den 1 februari. Det är naturligtvis bra, men det innebär ju samtidigt i praktiken att stängningen av ett sextiotal vårdplatser permanentas. Utan några politiska beslut och utan någon analys av hur det totala antal vårdplatser borde fördelas över länet, för att ge jämlik vård i förhållande till patienternas behov och geografiska förhållanden. Det enda som tycks styra är tillgången till sjuksköterskor på respektive sjukhus.
Detta svarar inte upp emot de krav vi kristdemokrater tillsammans med övriga Allianspartier ställde i vårt budgetförslag. Det är inte heller vad de 8 820 personer runt om i länet uttryckte när de skrev under vår namninsamling.
Karin Båtelson, förste vice ordförande i Läkarförbundet, skriver under rubriken ”Brist på vårdplatser skapar kris i vården” i senaste Läkartidningen om sambandet mellan allt kortare vårdtider och ökad dödlighet efter utskrivning. Hon påtalar att den kommunala äldreomsorgen varken har kompetens eller resurser att ta hand om nyopererade mulitsjuka äldre människor. ”Våra medlemmar larmar nu om en allt mer allvarlig utveckling. Läkarna tvingas ta medicinskt ansvar för en allt orimligare situation där de medicinska ställningstagandena till vem som ska få stanna, skickas hem direkt eller skrivas ut blir allt hårdrare och mer omänskliga.”
Låt patienter och medarbetare i Kalmar län åter få en mänsklig vårdsituation! Öppna vårdplatserna!